ord

Rolig norsk böjning:

"vi beklager det inntrufne"

se på tv

Hösten är en fin tid för att plöja tv-serier. L tittar helst på tecknat och kör sina Simpsons, South Park och Futurama om och om igen. Han gillar inte att se på sånt som är för likt verkligheten. Jag respekterar det. Ska vi se nåt otecknat så blir det helst Harry Potter eller Spaghettivästern. På sistone har jag dock fått godkänt för flera riktiga himla tjejserier. Vi har sett säsong 1-4 av Gilmore Girls, ett egentligen lika fånigt amerikanskt feelgoodprogram som alla andra. Grejen med det här programmet är att de två huvudpersonerna pratar extremt snabbt. På ett avsnitt hinner de med säkert tre gånger så många repliker som andra program. Resultatet av det här blir att för att hänga med måste man koncentrera sig, särskilt om man kollar utan text, och då glömmer man bort sitt eget sketna liv i sisådär 45 minuter. Och det är väl hela poängen med underhållningstv.

Nästa program är lite mer otippat. Det är en australiensk serie som heter McLeods Daughters som handlar om ett gäng brudar som driver en farm ute på vischan. Det är egentligen ett ganska tramsigt program, det här också, men jag är väldigt svag för systerskapstematik och sånt. Det bästa är att vid varje konflikt, varje gång någon är osams eller bara ledsen eller något svårt har hänt, då är den eviga lösningen att de går ut och jobbar tillsammans. Fåren ska klippas eller stängsel ska lagas. De gräver en damm. De flyttar kor till en ny hage. Life goes on.

Min tredje tjejserie har jag plöjt som gräsänka den här veckan. En amerikansk klassiker; My so-called life. Alla tjejer i min ålder kommer ihåg den här fantastiska serien. Det gjordes bara en säsong som sändes 1994 och den har mig veterligen aldrig släppts på dvd utom i USA. I Sverige översattes titeln rakt av till Mitt så-kallade liv, men i Norge döpte de serien till Angela, namnet på huvudpersonen. Bättre än den löjliga originaltiteln. Men originaltiteln passar förstås till konceptet. Serien har nämligen nailat ganska bra hur det är att vara femton år. Hur pinsamt och jobbigt det är. Hur lite koll man har, fast man tror att man har det. Och så vidare. Jag misstänker att det är en serie jag kommer att få hålla för mig själv, för det är mycket i den som säkert är för nära verkligheten för att L ska uppskatta den. Möjligen funkar en del såna här serier här hemma för att tjejverkligheten ligger en bit ifrån killverkligheten. Ungefär som tecknat.

manliga intressen

Jag såg nåt på Aftonbladet om att det fanns idéer hos nån gammal B-kändis i Sverige om att starta en ny tv-kanal. (Det finns tydligen för få.) Den nya kanalen skulle bara visa program som män är intresserade av, d v s nyheter, sport och Hitler. Vad är det här med Hitler? Varför ses det som ett specifikt manligt intresse? Det måste funderas på.
I Norge finns det en tidning som heter Vi Menn, ett slags motsvarighet till Café och Slitz därhemma. Bara shit alltså. På omslaget på denna tidning är det gärna en söt tjej och så står det lite olika rubriker, om nån ny bilmodell och lite sånt. På de allra flesta numren handlar en rubrik om Hitler, det finns lite olika varianter. Min personliga favorit är "Alt om Hitlers sexliv". Vad fan alltså. Vilka är det som ska vilja läsa det? Ska den här påtänkta tv-kanalen och de här manstidningarna ringa in grundläggande intressen i vår uppfattning av vad manlighet är, då måste väl intressena vara förankrade i någonting? Det är så löst och ogenomtänkt och ogrundat. Hitler liksom. Helt random.

Jag undrar om Hitler kanske har blivit som en symbol för hela historieämnet, alltså om man är puckad och intresserad av historia, då är man mest intresserad av Hitler eller spelfilmer om andra världskriget. Ungefär som att man kan ha att läsa böcker som sitt största intresse men i själva verket läser man bara Marian Keyes. Eller musik, fast man bara har hört de tio låtarna som går på radio, om och om igen. Det är så platt.

Den största tidningen som ska tillvarata kvinnors intressen är förstås inte bättre. Här i Norge heter den KK, vilket vi förstås haft väldigt kul åt. Det har gått nån reklam på radio där en kvinnoröst viskar att alla kvinnor behöver sin KK och sådär. Vad jag vet så betyder namnet ingenting, bokstäverna står inte för nåt och har sannolikt inte samma användningsområde som i Sverige.

Hursomhelst. För min egen del hoppas jag att den här tv-kanalen kommer igång och att den hamnar bland de vanliga kanalerna och inte nåt sånt där man måste köpa till, och att den går så bra så de kan köpa loss rättigheterna till de större fotbollsmatcherna i Europa. Det är ju Viasat och alla de där som har tagit monopol på hela skiten. Förr var det en självklarhet att stormatcherna visades i vanlig tv, men nu sitter vi här med engelsk kolgruvefotboll från division tre. Damallsvenskan börjar bli för bra så den får vi nog inte heller behålla särskilt länge. Det har annars varit gynnsamt för oss fotbollsintresserade att de stora bolagen inte har fattat damfotbollens potential, när tv4 inte haft råd med någon annan kvalitetsfotboll så har de kört på damallsvenskan. Gött det.