Läget.

Det finns många fina busslinjer här. De bästa hittar man utanför centrum, i Oslo med omnejd, kanske lite kranskommuner.
Man kan t ex ta den här turen: Fet/Aurskog-Høland/Trøgstad.
Från Fet till Trögstad. Så typiskt Norge.
Eller så kan man åka till Slemdal. Det är flerspråkigt underhållande; slem betyder elak på norska.
Det som skulle peaka det här lilla menlösa inlägget var linje 411, Lillestrøm-Anus. Men nej, det var inte sant. Ahus heter det. Det var bara någon som pillat bort överdelen på h:et. Dom är roliga här.

Annars går det bra. Pengar trillar in som dom ska. Chokladsmör på mackan. Semestern tillbringar jag självklart i nordnorge. Eller ja, inte så långt norrut, mer västerut kan man säga. Vi ska bo på hytte och gå på tur och kose oss.

Ni kanske trodde jag skulle kommentera Hanne Nabintu Herlands sexistiska utspel i media om hur kvinnor ska vara. Eller att jag äntligen skulle få tummen ur arslet och berätta om den norska feminismens tradition av sexualmoralism så snäv och fördömande att jag själv framstår som rent sexualliberal. Eller om den unga queerrörelsens motstånd mot detta, och festivalen som var i helgen.
Tji fick ni. Jag berättar bara om bussarna, jag.

Oschlo

Det är 28 grader i skuggan. Av någon obegriplig anledning hänger man i stan efter jobbet. Det är trångt och svettigt, folk är sura och knuffiga och som bekant finns det ingenting att äta i hela stan, utom kött med kött på. (Ostpölse med bacon på, t ex. Tre onda ting i ett.)
Den här månaden betalade jag 9500 spänn i skatt. Man tycker att det kunde räcka till en bänk, eller kanske två. Men nej, i Oslo finns det ingen bänk. Inte vid hållplatsen, inte i parken, inte vid biblioteket, inte på något av torgen. Vi står i ett gathörn och äter glass. Eller, dom andra äter glass, jag tittar på. I det här landet trycker dom ner mjölk till och med i isglassen, det har jag väl sagt? Dom är helt hooked på mjölk.

Tro inte att jag har nåt slags problem med skatten. Jag skulle gärna betala ännu mer, allvarligt talat, allt offentligt och gemensamt funkar så jädra dåligt här, staten behöver verkligen pengarna, det märks ju överallt.

Förresten, vet inte om de här hemskheterna har nått över gränsen. Det här är kanske det värsta med hela Norge. Det är en riktigt hitt också, man kan knappt gå utanför dörren utan att höra eländet.
Alltså det handlar ju lite om den norska rasismen, och den är jag ju passionerat emot, och intresserad av. Men det blir inte bra för det. Iallafall:
http://www.youtube.com/watch?v=O4X6JMJQU3g&NR=1

Och javisst, de har även gjort en mamma-låt. Herregud vad killar är lika.
Den innehåller fantastiska textrader som "jeg ska gjøre en plate så fin /.../med stemmen min, jeg vet du vil at jeg studerer medisin, /.../men jeg er et g" (det sista uttalas på engelska, alltså)
"du liker ikke at jeg sniker på trikken" (tjuvåker på spårvagnen)
och så vidare i samma stil.

språket, part four

Bäst hittills: det största norska bokförlaget, som också ger ut läroböcker till grundskolan, heter (håll i hatten): Det Norska Samlaget.

Midsommar

Det var inte mycket till midsommar. Ingen fest, ingen färskpotatis, ingen sprit och ingen midsommarstång. Men det regnade, då känner man sig som hemma.
I Norge firar dom inte midsommar. Dom har nåt annat som heter Sankt Hans-aften som infaller på tisdag, och så är Sankt Hans-dagen på onsdag, den är alltid 24 juni. Det handlar om Johannes Döparens födelsedag, som jag förstått det. Men man är inte ledig från jobbet.

Igår var det nåt slags gratisfestival vid Rådhusplassen som vi först trodde skulle va kul, hade bara hört nåt om att det som sagt var gratis, och att Timbuktu skulle spela. Sen kollade jag upp det på nätet; på tre timmar skulle dom klämma in Aleksander Rybakk (som börjar återkomma lite väl ofta här), Aqua(!), A-ha(!), Lene Marlin och massa annat elände som man trodde var glömt och begravet. Men inte i Norge inte. Dessutom skulle det vara 16-årsgräns och inom ett avstängt område som man måste komma in på. På vissa platser därinne var det 18-årsgräns. Och sånt har man ju sett förr. Alltså kommer sextonåringarna stå bakom bajamajorna och dricka sina insmugglade häxor, och själv kommer man trängas med deras fulla föräldrar med medelålderskris, innanför nåt himla plank där man först måste köa en timme, sen svepa ölen innan man får gå ut för att gå på toa, och inte hör vad man tänker för alla norska glada tillrop.

Vi gick inte dit, alltså.
Gud vad tråkigt det är här.

trafiken igen.

Igår på bussen till jobbet var det en kvinna som armbågade mig rätt över käften. Inte så skönt, blev svullet och lite rött.
Det var förstås inte med flit. Hon blev ledsen och bad mycket om ursäkt.
Grejen är att vägen är så trasig så bussen liksom hoppar fram, och folk ramlar lite här och där. Det är ungefär en i veckan på min buss som faktiskt slår sig, och nu var det min tur.
När jag skulle hem på eftermiddagen var det stopp i trafiken igen. 37:an som jag brukar ta sista biten går vanligtvis var femte minut. Men nu var det stopp. Jag gick sista biten, tar väl en halvtimme-fyrtio minuter hem. När jag svängde runt ett hörn höll jag på att bli påkörd av fem bussar i en lång rad, de körde åt andra hållet då, och strax efter kom tre till. Ett stopp på en timme innebär att alla bussar kommer samtidigt när det äntligen löser upp sig. Alltså kör en proppfull och sju helt tomma bussar genom stan, fort som fan, för att komma i kapp förseningarna. Effektivt.
Mer om det senare.

Mest spelat i norsk radio just nu

1. Aleksander Rybakk - Vinnarlåten.
2. Natalie Imbruglia - Torn. (erkänn att ni kommer ihåg den och ville ha samma frisyr som hon)
3. Joan nånting - What if god was one of us.
4. Timbuktu - Det löser sig.
5. Jason Mraz - I'm yours.
6. Bo Kaspers orkester - Nån tölig låt.
7. Kent - Nån tölig låt.
8. Svenska helt okända dansband.


Norge. Lite efter, i allt.

Långsamheten

Det är svårt att få nån hjälp här. Om man t ex har ett tjutande ljud i sin lägenhet som gärna drar igång på kvällen, då är det nästan omöjligt att få nån kompetent norsk att fixa det. Man får ringa många gånger och tillslut kommer det några och kollar. Och så kommer de t ex fram till att det är nåt slags fläktar i väggen, de har blivit smutsiga, därför tjuter de. Och man måste nog upp på taket för att laga dom. Jobbigt. Sen går de kompetenta norskarna. Och ska komma tillbaka. Och tre veckor senare har dom fortfarande inte kommit. Men man vänjer sig vid tjutet.

När allvarliga saker går sönder på jobbet tar det en vecka att få tag i nån, kanske en elektriker. Sen tar det en vecka innan han kommer och tittar. När han tittat måste han åka igen, men kommer tillbaka framöver nångång för att laga det trasiga. Samma sak vad det än gäller.
En trasig fönsterruta: två veckor (rekord i snabbhet).
Ett trasigt dörrlås: tre veckor.
En trasig buss: uppe i ett halvår nu.

Men livet här är anpassat till läget. Allt anses vara mycket svårt och ta hemskt lång tid. "Man må ringe og masa". Det betyder ungefär att man måste ringa och tjata, men masa används enbart i såna här sammanhang. Norskarna räknar heller aldrig med att nån annan har gjort klart något eller kommer ihåg saker. "Jeg vil ha den her skon. Størrelse ni og tredve."
-"Jaha, ett ögonblick...här".
"Vad er det før størrelse?"
-"Ni og tredve."
"Er det? Få se, vad står det her nå... er dette ni og tredve?"
-"Ja."
"Jeg må ha ni og tredve. Åtta og tredve var før små."
-"Jaja".
"Men dette er ni og tredve?"
Och så vidare i all evinnerlig tid.

Dagens svordom 1: Søren.
Dagens svordom 2: Å, kur i malla!

Språket, part three

Dagens konstiga ord: anbefaller.
Det betyder rekommenderar. Men det låter ju så bestämt, som en order, som nåt i det militära.
I början hade vi några missförstånd på jobbet där kunder undrade vilka skor jag ville anbefalla, och jag sa "nej, herregud, du får köpa vilka du vill". Men nu går det bättre.

Ett annat dumt ord är krangle. Det är ett verb, betyder bråka. Så om jag säger till chefen att det varit lite krångel på jobbet blir hon väldigt orolig. Så måste jag lugna henne. Vi har gått igenom det flera gånger men så glömmer båda det här lilla språkproblemet och vi är tillbaka på noll.

Dator : Datamaskin.

Precis: Akkurat, nettopp.

Ha det bra : Kos deg.
Fast det stämmer ju inte helt. Ha det bra menar man ju när man säger "Haaa de!" på norskt vis. Kos deg blir snarare mys dig. Barna på Hildings jobb ropar att de vill ha hade-kos innan de går hem. Hejdå-gos, ungefär. Väldigt gulligt.
Det märkligaste är när man säger det till flera, alltså i plural. Då blir det "Kos dere dere". Jag har inte fattat varför, tacksam för tips, om det finns nån klok språkvetare därute.

Alltså Gosa dig i helgen. Det faller sig inte naturligt, på nåt sätt.

Slöheten

Jag hatar när folk inte orkar lyfta på arslet för nån annans skull. Och när man inte tar hand om sitt eget.
Jag hatar folk som inte orkar laga mat. Det är faktiskt inte så svårt.
Jag hatar folk som inte tar hand om sig själva.
Jag hatar folk som säger "Gidder du å gjøre det for meg?" fast dom kan göra det själva. Gidder. Världens störigaste uttryck. Det låter som om den andra parten, den som ska hjälpa till, aldrig är upptagen, aldrig har nåt för sig, utan som om det bara är fråga om att orka eller bry sig.

Det finns ingen lojalitet här, inte till nåt. Ok att man inte är gift med sitt jobb. I viss mån har norrmännen en sund inställning där. Det är ju bra att inte jobba ihjäl sig. Men i Sverige ställer man upp på sina kollegor, man har solidaritet. Man jobbar hellre lite sjuk än vet att kollegorna får ett helvete för att man är hemma.

Fryspizzan. Den är överallt. I affären finns det fler sorter av den än vad det finns grönsaker. Frysdiskarna är större än mathyllorna. Sopcontainrarna är överfyllda med pizzakartonger. Jag har redan hört om tre arbetsplatser där folk mutas med pizza, "du får pizza om du jobber overtid!" Folk verkar dock ha en rätt avslappnad syn på sin övervikt. De köper större och större byxor och skrattar lite åt det, "jeg skulle jo slanke meg men." Och så gör det inget. Hälsotrenden har liksom inte riktigt hunnit hit. Det känns både bra och dåligt.
De kan sina chips och sin choklad, det kan man inte ta ifrån dem. Det finns massa sorter här som man inte hittar hemma. Snart smugglar vi väl mat åt båda håll över gränsen.


Det här med bilarna. Folk parkerar mitt utanför butiksdörrar, så de inte ska behöva ta ett steg mer än nödvändigt. Igår såg jag en som parkerade mitt utanför mataffären, vilket gjorde att hon blockerade ett stort garage där alla boende skulle in. I eftermiddagsrusningen. Perfekt. På jobbet blockerar de för leveranser och posten, bara de kommer riktigt nära dörren, helst skulle de köra uppför trappen och in till kassan.

De har dålig koll på lagar och regler. Tror liksom att man kan sätta sig över vadsomhelst. Tyvärr kan jag inte berätta mina exempel, men dom är bra, jag lovar.