lördag 11 juni 2011

røyken min

En vän gav mig en såndär sluta-röka-bok sist jag var hemma i stan. Den har sålt i si och så många miljoner exemplar och har hjälpt henne mycket. Ja, jag är nog lite negativ. Jag vill inte sluta, bara när jag har hosta eller lägger märke till att konditionen inte är på topp. Och lite när dom höjer priserna.
Rökningen har fortfarande kvar den där ungdomens charm på nåt sätt, jag minns hur spännande jag tyckte min systers palestinasjal luktade när jag lånade den, det var en otillgänglig värld för mig eftersom jag bodde i Molkom och var för liten för att ta mig därifrån. Ciggen blev nån sorts symbolfråga, jag vet inte. Jag tycker även nu att det luktar gott och spännande, men den hära bokförfattaren skriver att det tycker jag inte alls, det är bara hjärntvätt. Ingen kan tycka att det smakar eller luktar gott, menar han, eftersom det är ju ett gift. Men jag kan komma på flera andra gifter som luktar gott eller åtminstone har nåt liksom attraktivt; alkohol först och främst, kaffe, bensin, nagellack och sånt... Det beror förstås på definitionen av gift.
Det jag skulle säga är iallafall att jag irriterar mig på den där hållningen, det där uppläxandet om hur min personliga upplevelse är. Rökare överlag är nog känsliga på den fronten.
Sen kommer det där tjatet om tjejer också. Att tjejer brukar bry sig om att vara fina. Men hur fina är de egentligen när de röker? Inte fina alls! Strålande argumentation. Precis vad jag behövde för att få lust att fortsätta.
Han har sina poänger då, Carr, som han heter, helt klart. Ett par tre synpunkter som man inte tänkt på. Men de liksom försvinner i tjatet, jag fattar inte varför folk som skriver som krattor inte anlitar någon mer kunnig person som skribent, det är så märkligt, alla ska skriva en bok rakt upp och ned och ingen ska behöva öva först. Till att börja med är dispositionen helt åt helvete. Han har gjort en helt random kapitelindelning, där t ex kapitlet "hälsa" inte handlar direkt mer om hälsan än något av de andra kapitlen. Vissa små historier återkommer i flera kapitel, olika specifika uttryck, t ex "rökare är lättduperade idioter" återkommer flera gånger på bara ett par sidor. Boken verkar faktiskt inte vara korrekturläst överhuvudtaget. Och kommateringen! Jag får fysiskt ont av att läsa det här, okej att folk har svårt med kommatering och det finns väl också vissa gråzoner, men det här är helt obegripligt. Ungefär så här kan det stå: man tänker ibland, att rökare egentligen vet, vilka risker de utsätter sig, och sin familj för.

Jag funderar allvarligt på att rätta och omdisponera hela boken innan jag läser ut den. Om jag slutar eller fortsätter att röka ska väl inte behöva hänga på någon annans bristfälliga färdigheter i att sätta komma.