Jag bekymrar mig över tjugoåringarna. De flesta svenskarna här är i den åldern. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; vi uppfostrar en hel generation med små idioter som inte kan skillnad på höger och vänster, som inte tar ansvar för nånting och bara vill ha det gött. Det är samhällets fel. Unga nuförtiden vet inte vad fast jobb är, de har bara fått gå på timmar eller prövotid och är vana att vara fullständigt livegna och tvingas hoppa in närsomhelst. De har bara fått såna jobb där man kan få sparken på dagen, helt utan orsak, men de är också vana vid att de själva kan säga upp sig med en timmes varsel. No strings attached.
De kan jobba imponerande tretton timmar om dan flera veckor i sträck, men de kan också ligga på en strand i Thailand i fyra månader och inte göra en enda ansträngning mer än att knäppa med fingrarna när de vill ha drinken påfylld. Hur står de ut med sig själva? Nä, det är ett konstigt folkslag.
Ett exempel från vardagen: en kompis kompis brorsa är tjugo, och var så nöjd med sin tandläkarförsäkring. Han betalade lite varje månad och fick därför väldigt låg kostnad på själva tandläkarbesöken. Och eftersom han hade bra tänder behövde han nästan aldrig göra nåt speciellt, inga lagningar eller så. Killen menade att det var så smart, det blev så billigt.
Min kompis protesterade att tänk på dom som har dåliga tänder, de får betala jättemycket, och de har inte möjligheten till en billig försäkring, eftersom de har problem med tänderna så blir deras dyr. Det bästa vore om alla hade det lika, menade min kompis. Min kompis kompis brorsa menade att det är ju bara att borsta tänderna, så får man inga problem. Och min kompis protesterade igen. Det är värsta slumpartat vad man får för tänder, en del tappar aldrig sina mjölktänder, en del får tänder som växer helt snett, en del får jättemycket hål fast de borstar. Det kan vara hursomhelst. Det hade aldrig min kompis kompis brorsa tänkt på. Nej, för han har tänkt på sig själv, han. De unga tror att det bara handlar om att ha tur. Och har man otur får man ta smällen, skylla sig själv, det finns inga skyddsnät.
Läste om en tjej i en tidning, hon var Oslosvensk och sisådär 20, och hon tyckte att flytten var det bästa hon hade gjort. Hon trivdes så bra i den här skitiga stan, hon visste att man kunde tjäna bra, det hade hon i och för sig inte gjort än, hon hade bara fått sånt där jobb när man säljer krillolja på stan (omega3-kapslar igen, ni vet) och det var helt provisionsbaserat men hon hade väl inte varit tillräckligt duktig helt enkelt, fast hon jobbat tolvtimmarsdagar och ställt upp och så vidare, ja, för det hade ju inte blivit några pengar.
Lyckligtvis hade hon bra bostad; hon delade lägenhet med åtta andra, hon och en tjej hade gemensamt sovrum på nästan femton kvadrat, och delade då kök och toalett och garderob med de här åtta andra. Och hon behövde bara betala dryga fyratusen norska i månaden. Perfekt!
Jag antar att hon inte vet att vi brukade ha en välfärd som innebar att det fanns riktiga jobb istället för påhittade, jobb med fasta arbetstider, med semester och riktig lunchrast, att det fanns bostäder för åtminstone nästan alla, att vi hade kommunala hyreslägenheter där man kunde ha något som hette förstahandskontrakt som innebar att man inte kunde bli utslängd hursomhelst, bara för att ägaren eller en av mellanuthyrarna ville flytta tillbaks.
Dom här kidsen har liksom fått driva vind för våg. De är uppfostrade av den såkallade Tomas-Ledin-generationen som är de som sitter på makten nu, yuppieungarna, som var först med MTV och såndär skit. De läste inga böcker. De åt snabbmat och sen har de lärt sina barn samma sak. Namnet på generationen kommer för övrigt av att de tror att Tomas Ledin är en stor poet och att "Sommaren är kort" kvalificerar sig som en bra partylåt.
Se på 20åringarna idag! De kan inte laga mat. De äger inte en enda bok, inte heller en skiva, varken cd eller lp. De går och röstar för de tror att det är viktigt för demokratin. Jag säger: det är värre för demokratin om de som inte fattar nåt röstar än om de inte gör det. Mycket värre. För samhället handlar inte om tur, det handlar om politik, och det ska det fortsätta att göra.
