Lite sjuk, bara lite

Hm. Första urinvägsinfektionen på över 10 år. Som hypokondriker hann jag liksom sväva iväg och bygga ihop symptomen till ett hundratal sjukdomar, innan jag plötsligt kände igen dem. Åhå, det här gamla! Vi hypokondriker är ju sådana att vi blir glada när vi blir lite sjuka, alltså så länge det inte är nåt farligt, för då vet vi att vi har något på riktigt och kan äntligen lugna ner oss och sluta gå och känna efter. Det är liksom några dagars frihet från sig själv. Urinvägsinfektion är jobbigt men normalt inte farligt, det vet jag helt säkert. Det är dessutom en sån sak som går att förstå, det har kommit dit bakterier och kroppen försvarar sig, som den alltid gör, det är dens grej kan man säga, den är faktiskt en riktig fighter. Själva besvären och inflammationen kommer av det här försvaret, precis som det funkar med feber. Kroppen är cool. Synd att man ska vara så rädd för den. Jag ska ta och läsa på litegrann. Det finns mycket böcker. Information och kunskap är ofta boten på nojor, det är värt att testa.

Läste på lite om urinvägsinfektion först och främst. Visste ni att det inte finns några bevis för de här gamla råden man lärt sig, att det är riskfaktorer att bli kall och sånt? Blöt baddräkt eller vad man har för kläder eller sitta på en sten, typ. Det enda de vet säkert är att det är en riskfaktor att ha samlag. Och att det är mest kvinnor som drabbas för vi har så himla kort urinrör.

Nyligen läste jag om en annan myt, nämligen det här gamla tjötet om att vegetarianer måste kombinera maten smart för att få i sig fullvärdigt protein. Det stämmer tydligen inte, det är avslöjat för flera år sedan. Men varje vegetarisk kokbok från tidigare än år 2000 typ handlar till hälften om det. Vissa korn ihop med vissa nötter, osv. Knäckebröd med jordnötssmör minns jag att vi höll på med när jag växte upp. Hursomhelst, det är ingen kris med det där proteinet. Det är protein i precis allting, man får i sig det alltså. Och alla veggisar man känner käkar ju tofu eller annat sojaprotein, och linser och broccoli äter man ju varje dag nästan. Kul med avslöjanden, tycker jag. Var det inte nåt med omega 3 nyligen också? Det behöver man inte. Det är snart bara b12 kvar. Och om det har jag nyss fått lära mig att det lagras i kroppen, så även om man är en riktig slarver med vitaminerna, som jag, så kan man ha finfina värden, som jag.

Bäst just nu: Den hära plattan det snackas så mycket om, med Hurula. De sa att det var den starkaste svenska debuten sedan Håkan Hellström och just nu känns det som om jag inte behöver lyssna på nånting annat nånsin.