:-)

Det har hänt. Jag råkade skicka ett meddelande innehållande en smiley till en svensk. Tänkte mig inte alls för. Det mottogs inte väl. It won't happen again.

Boken

Köpte böcker på nätet. Det var ju dumt.
Capris.no är den norska avdelningen av Adlibris. Alltså kan man kolla lägena på Adlibris, nyheter och sånt, och sen beställa allt på Capris. Fraktfritt om det är över 200 spänn, och det är det.

Böckerna kom i ett litet paket och jag packade lyckligt upp Strindberg och Strindberg och lite annat, och tvärstannade. Vad i helvete. "Timbro" stod det lite prydligt längst ner på omslaget. Timbro förlag. Nu har dom skickat fel. Nej, det är rätt bok, jag har beställt den. Varför har Timbro infiltrerat mitt bokköp? Det är ju en vanlig roman! Jag vände och vred på den. Den såg ut som en vanlig roman. Bara detta lilla fasansfulla ord längst ner.

Background: Jag har plockat upp några boktips på nätet, ur bloggar bland annat. Brukar aldrig ta andras boktips på allvar annars, de vet ju inte vad jag tycker om att läsa. Men det här verkade vara säkra, om än alldeles okända källor.

Varken i bloggarna eller på Adlibris eller Capris upptäckte jag någon information om att detta var en politisk propagandabok. Jag berättade det hela för mina sambos. H skakade sorgset på huvudet för min skull, och kanske lite för att han nu ska vistas under samma tak som en bok från fienden. Sedan sa han "Vad var det för bok?"
"Urkällan heter den" sa jag, "skriven av någon Ayn Rand."
"Men Ayn Rand! Det är ju nyliberalernas idol och stora stöttepelare! Ayn Rand! Ojojoj!"
"Va?! Är det inte en vanlig roman?"
"Äh, den handlar om människans frihet och sån där shit."
"Å nej!!"

Jaha. Ayn Rand är den grund varpå helvetets ideologi vilar. Och det visste förstås alla utom jag. Jag har inte hållt mig ajour med fienden, helt enkelt. Jag har ingen koll utom på det som är mitt eget. Nederlaget är hårt.

Nu är den stora frågan: vad göra? Ska jag elda upp bokhelvetet i kaminen? Ska jag skicka tillbaks den och kräva pengarna tillbaka för deras vilseledande marknadsföring? Eller ska jag faktiskt läsa den, i nåt slags obehagligt studiesyfte? Jag, som avskyr människans frihet (till att tjäna pengar, konsumera och suga ut andra). Fortsättning följer...

klaer

Mannen efter mig i kön på Rimi idag köpte femton paket pølse-lomper och femton paket pølser. Det var nog till nåt slags evenemang, inte kan han äta sådär mycket korv själv.
Han hade Bergans-kläder och såg ut som en riktig skidåkare. Bergans är sjukt stort här. Och Helly Hansen, Stormberg och några andra märken som jag omöjligt kan komma ihåg, har aldrig varit nåt vidare på märken.

Norrmännen gillar iallafall att se sportiga ut, även om de kanske inte är så värst sportiga. De där kläderna är svindyra. Det är också ett väldigt tjat om goretex, pusteegenskaper, vanntetthet osv. Och ull. Ständigt denna ull. Mössor, vantar, underställ, inget är intressant om det inte är av ull. Jag hummar lite om det där med lager på lager men ingen lyssnar. De vill ha kalsonger i ull. Bara det inte klør. Självklart kommer kalsonger i ull klia. Det kommer va förbannat obekvämt kan jag lova.
Kalsong finns inte som ord här, de säger boxer om de menar boxershorts och truser om de menar vanliga kalsonger. I början fnittrade vi alltid åt det. Vuxna grova karlar som absolut vill köpa truser.

Kylan har för övrigt gett med sig. Snön faller stadigt. Jag planerar in hela semestern, sex månader kvar.

skatteetaten, how i love u

Men jesus i himlen, moses i vassen, och alla dom andra. Varje år måste man förnya sitt skattekort i detta fördömda land, alltså få en liten lapp från sitt skattekontor som ska skickas in till ens arbetsgivare så att det dras normalt mycket skatt varje månad, och inte 50%. Redan här är det dumt. Hur kan dom höfta och få fram 50% som skattesats?
Jag har iallafall inte fått den lappen i år. Ringde skattekortet för att kolla hur jag ska göra för att få den. Det visade sig att jag stod skriven på en gammal adress och skattekortet har skickats dit. Och nu dansar det runt i posten. Kvinnan i telefonen blev upprörd för att jag inte adressändrat trots flera flyttar, och jag påpekade att det faktiskt är skitsvårt att få till det på deras hopplösa hemsida och att jag därför gav upp förrförra gången jag flyttade. Man måste dessutom ha internetbankdosa med i processen för att identifiera sig på nätet, och den är ju alltid borta.
Hursomhelst, nu tvingar dom mig att folkbokföra mig på rätt adress, kosta vad det kosta vill. Det är nästan så man måste ta ledigt från jobbet en dag för att få det gjort. För det första har de aldrig öppet efter tre, ingen dag nånsin på hela året. Men det finns en blankett man kan skriva ut och fylla i. Där skrev jag sanningsenligt att jag flyttade in på nuvarande adress 15 september. Sen upptäckte jag i det finstilta att det i Norge är straffbart att inte adressändra i tid, varpå jag ändrade datum till 1 januari. Jag har alltså när jag inte fattat deras förbannade hemsida begått brott. Fint.
Sen måste man, fortfarande bara för att adressändra, om man är över 18 år fylla i yrke och nuvarande arbetsplats, det vill dom också ha koll på. Och så måste man bifoga en kopia på sin legitimation.
Alltså vad är det här? Är det så att folk sitter och bluff-adressändrar, så de måste ha det här kontrollsystemet. Norge - den sista sovjetstaten.
Eller ändå inte. Om staten höll ordning skulle det inte vara så himla rörigt här. Norge är mer av ett mini-usa, extremt individualiserat och privatiserat, enorma klassklyftor och konsumtionshysteri och noll och ingen solidaritet. Var man för sig, och så vidare.

Alltså vad har dom ens skattekortet till? Skattar inte typ alla 36%? Jag fattar inte varför man måste skaffa nytt varje år.

Kanske ska jag strunta i hela skiten i år, och bara låta dom dra halva lönen i skatt. Då får jag ändå tillbaks det på återbäringen sommaren efter. Som att låta staten sköta ens sparkonto. Känns fräscht, tycker jag. Staten kan säkert behöva låna mina pengar ett tag, med tanke på hur det ser ut häromkring.

kylan part two

Överlevnadsstrategi 1: elda massa värmeljus. Det är halva priset på allt med jultjafs på i januari.

Överlevnadsstrategi 2: koncentrera sig på ett rum. Flytta ner i vardagsrummet och sov där, tänd ljus där, sätt in element där. Låt blommorna stå och dö i dom andra rummen.

Överlevnadsstrategi 3: låna hem element från jobbet, släpa hem dom i en sopsäck, kopppla in dom hemma i en skarvsladd från badrummet så inte säkringen går i vardagsrummet hela tiden.

Överlevnadsstrategi 4: sätta upp tyger framför källartrappan, så inte kylan nerifrån kommer upp.

Överlevnadsstrategi 5: låt en kran på varje våning stå och droppa lite lite grann på varmvattnet. Då fryser inte ledningarna.

Överlevnadsstrategi 6, det mest avancerade hittills: skotta in hela nederdelen av huset i snö, packa den tjockt runt om. Funkar isolerande.

Övriga småtips: plocka fram Blåkläder-kläderna. Ha mössan på, massa värme går ut genom huvudet.
Spara ström på annat, stäng av teven om den är tråkig, dra ur laddare som inte används, och telefonen som man ändå inte har abonnemang till, öppna ugnsluckan efter att ugnen stängts av om du har lagat mat där innan, det släpper ut lite värme. Sov tätt tillsammans, kroppsvärmen är den bästa värmen. Använd kondom.

(och ja, jag har gjort allt ovanstående.)

kylan

Världens rikaste u-land. Det är tjugo minus ute och jag tänker på uteliggarna. Och lite på mig själv. På jobbet kommer vi upp i ungefär 13 plusgrader, det är alltså inomhus. Det är ändå helt okej. Jag har undertøy, jag har stilongs, jag har tykksokker, jag har lue på mig inne och ute.
Värre är det här hemma. Efter ett kort strömavbrott igårkväll har värmesystemet gått bananas; vi har en stor mackapär i källaren som man kan skruva på och så kommer det varmluft ur ventiler i alla rum. Prylen är sjukt avancerad, husägarna har lämnat en mindre avhandling till oss med bilder och pilar och instruktioner. Och efter strömavbrott måste man gå ner och slå på fläkten igen manuellt. I morse vaknade vi av att vi hackade tänder i sömnen. Det visade sig att fläkten sprutade ut kalluft i alla rum. Som tur är har vi ingen termometer så vi behövde inte få reda på exakt hur illa det var. Jag gick till jobbet och värmde mig, och efteråt gick jag för att köpa några element, ifall vi inte skulle få ordning på skiten. Allt var slut, överallt, inte ett enda element kvar. På L:s jobb är all ved slut, varenda liten eldbar pinne. På mitt jobb har vi slut på sockor, vantar, långkalsonger, overaller... Nu sitter jag här med hundratjugo värmeljus och min nya bästa kompis; en liten skruttig värmefläkt för femhundra norska som surrar och brummar oss till sömns. Ja vad fan.