Bolig eller ikke bolig

Det är svårt att få bostad i Göteborg, och såklart ännu svårare i Stockholm. I Oslo är det fortfarande ganska lätt, om man har jobb. Men nåt konstigt har ändå hänt. De har ju som bekant inga hyresrätter här i Norge, eller ja, det ryktas att det finns några stycken men det är aldrig någon som har sett dem. Jag har sagt i en evighet att jag ska ta reda på mer om hur bostadsmarknaden kan vara så fullständigt oreglerad; har det alltid varit så, eller när hände det, osv. Men jag har inte kommit så långt än. Hursomhelst, allt är privatägt här, en stor majoritet äger sina egna bostäder, och att hyra någons lägenhet eller typ en källarlägenhet i en villa är liksom det de kallar för förstahandskontrakt.
Nyligen såg jag en annons för en så kallad "boenhet" här i kvarteret. Det är en tvåa några trappuppgångar bort som är möblerad så att ett sovrum består av fyra loftsängar, var och en med ett litet skrivbord under. Alla har sedan varsin likadan kontorsstol och varsin likadan liten plattskärmstv med hörlurar till. Där kan de sitta och studera eller se på tv tills det är dags att krypa upp i loftsängen och sova. Denna boenhet kostar riktig nok bare några tusenlappar i månaden, men delas med 6 andra. 4 pers i ett sovrum och 3 i ett annat. Lägenheten är på 60 kvadrat så jag antar att de är 7 personer på en toa och ett kök. Fy faan säger jag bara, vilken mardröm. Så kan man styra upp det om man har lust att hyra ut sin lilla tvåa för dryga 18 000 norska i månaden.
Blev full i skratt när jag tänkte på hur det skulle se ut om jag skulle flytta in där. Hej, här kommer jag med mina 500 böcker, lampor och mattor och guldänglar och blommor och åtta kartonger barnlivsminnen. Nej nej, det går inte, jag skulle inte vara välkommen för den stränga hyresvärden. De här boenheterna är inte till för slackers som jag, med alla våra tidsfördriv. De är till för den nya tidens knegare/studerande knegare, som måste åka dit möjligheterna finns, som bara äger en ryggsäck och inte har några kontakter. De får samla ihop till 18 000 i månaden, det anses vara nåt slags sjukt win-win, fast det bara är win.

Det här är förstås ett riktigt skräckexempel. Men jag har sett mycket andra knasigheter på sistone, flera konstiga kollektiv där annonsen verkar vara skriven av en ägare som inte bor där och heller inte har någon vidare koll på sina hyresgäster. Alltså ägaren sätter ihop kollektivet själv, efter vilka kriterier han känner för, och överger det sedan. Får mig osökt att tänka på Gud. I vissa annonser står det att det är ett hyggelig og koselig kollektiv der du deler kjøkken og bad med noen andre, men man får inte veta vilka eller hur många. Och sedan står det att det är installerat kodlås till sovrumsdörrarna, och alla har varsin minikyl i köket, med hänglås på. Åh, vilket koselig kollektiv va, härlig stämning.
I ytterligare andra har hyresvärden bestämt att ingen får ha musikanläggnig, for dette er inget festkollektiv!
I ytterligare andra får man inte snusa(!).
Många husägare renoverar om sina källare till en liten uthyrningslägenhet, men sedan söker de bara pendlare eller någon som liksom helst inte ska vara där. Även om lägenheten är riktigt stor och kostar över 12 000 kronor i månaden så får bara en person bo där, och den ska vara tyst och inte röka, inte ha barn, älskare, djur eller intressen. Idag såg jag en som hyrde ut en liten källarlägenhet riktigt billigt, men då skulle hyresgästen städa hela huset och vara lite piga. Win-win eller? Tillbaka till framtiden?