30-årskrisen
Skitåret 2013 verkar ha satt sina spår på de flesta människor omkring mig. Men det är ju januari också. Eländigaste månaden. Folk ser ut som de inte har sett ljus på evigheter, och det har de ju knappt heller. Alla par som bråkar eller gör slut. Alla projekt som blir lagda på hyllan. Och jag, som säger hela tiden: jag vet inte hur mitt liv ska se ut, men iallafall inte såhär.
Okej. Det är så här. Jag hade en jättebra plan som sket sig, åtminstone för nu. Så då får man tänka om. Det går bra, jag är ganska flexibel, jag kan anpassa mig efter situationen. Jag söker några konstiga jobb, plus några som jag inte direkt är kvalificerad för, såna där som verkar riktigt bra. Det är ju Norge. Det är ju bara ett par procents arbetslöshet här. Chansen finns. Problemet är att de där bra jobben, de går till dem som redan har ett liknande, de flyttar bara runt runt inom kretsen. Man måste ha foten inne. Eller vara utbildad och sådär ung och hungrig och fräsch.
Jag vet inte riktigt vad jag är. Jag behöver pengar och nåt att göra. Jag vet ganska många saker som jag inte vill göra. Jag vet ganska många ställen jag skulle vilja jobba på, men de söker ingen duktig och lite rolig allt-i-allo-person, de söker systemutvecklare och supporttekniker och produktionsplanläggare med lång erfarenhet av olika bokstavskombinations-dataprogram.
Jag gjorde en lista över vad jag är bra på. Vill ni se den? Klart ni vill.
Skills:
Baka, speciellt surdegsbröd.
Skriva
Prata
Läsa
Hitta saker som är borta
Hjälpa folk med saker
Och så kan jag rätt mycket om Strindberg, fotboll och feminism.
Och så är jag väldigt lojal, noggrann, ansvarsfull, engagerad, gnällig, morgontrött, självupptagen, skvallerbyttrig.
Jag ser inte att det här drar mot något speciellt yrke, tyvärr.
Man kan ju jobba med vadsomhelst egentligen, det behöver inte vara kul eller särskilt stimulerande, jag kan bli verkligt intresserad av och engagerad i precis vadsomhelst. Det är sant. Och sen kan man skriva på fritiden och släppa sin fantastiska bestseller som jag funderat på och justerat på i snart 15 år.
Häromdagen såg jag ett bra jobb i Bergen, som ju dessutom lär vara en av Norges vackraste platser. Det var på souvenirbutikken på Akvariet där, de har typ pingviner och fiskar och allt möjligt. Inte till salu i butikken alltså, utan i akvariet. Jag skulle ju liksom kunna ta mitt pick och pack och flytta till Bergen. Jag kan egentligen bo vartsomhelst, det är inte så noga. Sedan kom jag att tänka på de här kommunerna uppöver i Norge där man får pengar bara man flyttar dit. De har problem med avbefolkningen, nämligen. Där blir det förstås en utmaning att hitta jobb, men då köper man sig lite tid. Får man barn medan man bor där får man mer pengar. Och man kan få lite annat också, direkt när man kommer dit, presentkort på de få butiker som finns, och en låda kött, och lite trä, och gratis dagisplats osv. Det är säkert ofta vackert där också, uppe i norr.
Eller så utbildar man sig istället, här, i storstan. Det finns fruktansvärt många utbildningar. Och sen kan man fejka att man är fräsch och hungrig, inte fullt så ung längre men heller inte lastgammal. Jag tittade på det här luddiga ämnet informatikk. Det verkar många arbetsplatser vilja att man ska ha för deras anställningar, ofta i kulturbranschen och såna områden som jag säkert har en alltför romantisk bild av. Informatikk visar sig tyvärr ligga under naturvitenskaplige og matematiske fag. Hu. Men det finns också med humaniorakoppling, inriktning på språk och lingvistikk. Det kunde säkert vara nåt. 3 års studier. Dubbla på studieskulden alltså, utan egentlig plan. Det tar emot, det gör det verkligen.
Hela tiden kommer jag tillbaka till att min tidigare dröm, den som inte går att genomföra just nu, den är den enda vettiga framtidsplanen, allting annat verkar så dumt och fånigt. Men utan pengar blir det ingen dröm. Tänk att livet skulle handla så förfärligt mycket om pengar. Tänk att man fortfarande ska gå och undra vad man ska jobba med och var och hur man ska bo, efter alla år, jag trodde verkligen att det skulle vara i ordning nu. Naivt förstås.
Igår sa jag vi flyttar till Stockholm istället, det är säkert bättre där, mer på allvar, och innan det sa jag som bekant Bergen! och innan det var det hem till Göteborg och nu är det alltså lite vadsomhelst. Kom igen livet, bara ge mig nåt att gå på, jag tar det.
Okej. Det är så här. Jag hade en jättebra plan som sket sig, åtminstone för nu. Så då får man tänka om. Det går bra, jag är ganska flexibel, jag kan anpassa mig efter situationen. Jag söker några konstiga jobb, plus några som jag inte direkt är kvalificerad för, såna där som verkar riktigt bra. Det är ju Norge. Det är ju bara ett par procents arbetslöshet här. Chansen finns. Problemet är att de där bra jobben, de går till dem som redan har ett liknande, de flyttar bara runt runt inom kretsen. Man måste ha foten inne. Eller vara utbildad och sådär ung och hungrig och fräsch.
Jag vet inte riktigt vad jag är. Jag behöver pengar och nåt att göra. Jag vet ganska många saker som jag inte vill göra. Jag vet ganska många ställen jag skulle vilja jobba på, men de söker ingen duktig och lite rolig allt-i-allo-person, de söker systemutvecklare och supporttekniker och produktionsplanläggare med lång erfarenhet av olika bokstavskombinations-dataprogram.
Jag gjorde en lista över vad jag är bra på. Vill ni se den? Klart ni vill.
Skills:
Baka, speciellt surdegsbröd.
Skriva
Prata
Läsa
Hitta saker som är borta
Hjälpa folk med saker
Och så kan jag rätt mycket om Strindberg, fotboll och feminism.
Och så är jag väldigt lojal, noggrann, ansvarsfull, engagerad, gnällig, morgontrött, självupptagen, skvallerbyttrig.
Jag ser inte att det här drar mot något speciellt yrke, tyvärr.
Man kan ju jobba med vadsomhelst egentligen, det behöver inte vara kul eller särskilt stimulerande, jag kan bli verkligt intresserad av och engagerad i precis vadsomhelst. Det är sant. Och sen kan man skriva på fritiden och släppa sin fantastiska bestseller som jag funderat på och justerat på i snart 15 år.
Häromdagen såg jag ett bra jobb i Bergen, som ju dessutom lär vara en av Norges vackraste platser. Det var på souvenirbutikken på Akvariet där, de har typ pingviner och fiskar och allt möjligt. Inte till salu i butikken alltså, utan i akvariet. Jag skulle ju liksom kunna ta mitt pick och pack och flytta till Bergen. Jag kan egentligen bo vartsomhelst, det är inte så noga. Sedan kom jag att tänka på de här kommunerna uppöver i Norge där man får pengar bara man flyttar dit. De har problem med avbefolkningen, nämligen. Där blir det förstås en utmaning att hitta jobb, men då köper man sig lite tid. Får man barn medan man bor där får man mer pengar. Och man kan få lite annat också, direkt när man kommer dit, presentkort på de få butiker som finns, och en låda kött, och lite trä, och gratis dagisplats osv. Det är säkert ofta vackert där också, uppe i norr.
Eller så utbildar man sig istället, här, i storstan. Det finns fruktansvärt många utbildningar. Och sen kan man fejka att man är fräsch och hungrig, inte fullt så ung längre men heller inte lastgammal. Jag tittade på det här luddiga ämnet informatikk. Det verkar många arbetsplatser vilja att man ska ha för deras anställningar, ofta i kulturbranschen och såna områden som jag säkert har en alltför romantisk bild av. Informatikk visar sig tyvärr ligga under naturvitenskaplige og matematiske fag. Hu. Men det finns också med humaniorakoppling, inriktning på språk och lingvistikk. Det kunde säkert vara nåt. 3 års studier. Dubbla på studieskulden alltså, utan egentlig plan. Det tar emot, det gör det verkligen.
Hela tiden kommer jag tillbaka till att min tidigare dröm, den som inte går att genomföra just nu, den är den enda vettiga framtidsplanen, allting annat verkar så dumt och fånigt. Men utan pengar blir det ingen dröm. Tänk att livet skulle handla så förfärligt mycket om pengar. Tänk att man fortfarande ska gå och undra vad man ska jobba med och var och hur man ska bo, efter alla år, jag trodde verkligen att det skulle vara i ordning nu. Naivt förstås.
Igår sa jag vi flyttar till Stockholm istället, det är säkert bättre där, mer på allvar, och innan det sa jag som bekant Bergen! och innan det var det hem till Göteborg och nu är det alltså lite vadsomhelst. Kom igen livet, bara ge mig nåt att gå på, jag tar det.
upplagd av Fritz
03:25
2 kommentarer
