Bok

Åh hurra vilken bok! Bästa jag läst på evigheter! Orgien og andre fortellinger, av Nina Lykke.
Den har tre-fyra år på nacken men det verkar inte ha kommit nån svensk översättning än, tänkte annars att den passat som present till en hel hop av alla de där midsommarnattstillverkade vännerna man har, som fyller år typ nu.

Svenskar läser inte norska så bra, överlag, jag tänker att man riskerar att missa mycket som läsare. Å andra sidan kan jag inte ens föreställa mig hur man ska kunna översätta den här boken; de små små nyanserna i språket alltså, humorn som främst ligger i hur hon väljer att sätta ihop orden. (Fast översättare är ju ett slags trollkarlar, de får nog till det igen.) Jag fnittrade genom hela tunnelbaneresan hem idag, och sen ville jag bara ta upp den igen hemma men var rädd att den skulle ta slut, vilket den gjorde, ja ni vet hur det är.

Själv läser jag förstås utmärkt på norska, det är ju min superkraft, läsning. Speciellt vad gäller skriftspråket så börjar jag tvivla på svenskans överlägsenhet mot norskan, det stämmer fasen inte. Norskan med sina lite barnspråksaktiga uttryck;
jeg venter tils han har subbet forbi.
jeg roter meg opp i det.
jeg gidder ikke.
jeg hakke peiling.
nifst.
smokken i lomma.

Och så hör på det här; rakt ur boken, helt plötsligt och abrupt kommer det här stycket som avslutning på en helt vardaglig scen, som resten av novellen bestått av:

"Og så tenker jeg på at det alltid finnes en grense. Et eller annet sted stopper universet. Og hva er det der? En avskallet murvegg? Og bak den? Og jeg må bøye meg framover og puste rolig, inn og ut, lange, dype pust, ikke tenke, bare puste, sånn ja, du sitter på trikken og snart skal du av. Og etter det skal du et sted og så skal du et annet sted og sånn fortsetter det, inn og ut av steder. Helt til det blir stille. Og da får du kanskje vite hva som er bak den der murveggen, ikke før. Og inntil da er det bare å prøve å slappe av og ta det helt med ro."

Så fint och enkelt och smidigt skrivet. Det är norskan också alltså, den bara slingrar sig fram. Jag märker nu att stycket inte blir lika bra när det är utklippt. Man måste nog läsa hela, för hela greppet är så snyggt, novellen handlar om en pappa och hans son på trikken, och istället för att få en värdering eller liksom ett värderande narrativ så får vi det här stycket. Åh, det är jättesnyggt. 

Tänk om man bara kunde få avsäga sig all delaktighet i det här samhället och bara vara med böckerna. Undrar just om det var mammas dröm också? Drömmen är dock omöjlig, jag har ju lånat Lykkes fantastiska bok på Grünerløkkas bibliotek. Det hör till samhället. Och då dras man in i alltihop igen, ikke sant, skattepengar, jobb och lön och ordning och reda, pengar på fredag, tacos, tv, pensionskuverten.

Oslo i bilder

 Såklart är det mycket man vill skriva om just nu. Norska feministböcker, mina galna framtidsplaner, men framförallt nazistattacken i Malmö 8 mars, och det växande motståndet mot rasism och nazism i alla dess otäcka former. Nu händer det grejer. Men jag orkar inte det just idag. Istället; Oslo i bilder! Håll till godo!

 

Utsikten från Ola Narr, nära mitt hem. Här ser man varför det kallas Oslogryta. Stan ligger i en grop. Här på bergsslänten brukar det för övrigt sitta par och hålla hand och kline lite så här i solnedgången.

  

Skateparken på GSF. Det är en stor betongpool utanför också, där småkidsen gör drop-ins som om det inte fanns nån morgondag. En av de första somrarna här satt vi mycket och såg på dem, hur de utvecklades och blev bättre bara för varje vecka, och satte de där tricksen som var helt omöjliga i våras.

I fjärran ser man Dåliga Gatan! Den är förfärligt lång, går under vårt köksfönster och här får man se lite av varje, tyvärr inte rumsrent att berätta här. Notera att vi på norskt vis har tvättmaskinen i köket.

Vigelandsparken, en av de största turistattraktionerna i stan. Här syns bara finalen; en gigantisk fallos av nakna människor. Storleken är typ sån att jag inte skulle nå upp till nedersta gubben i tornet ens om jag hoppade och sträckte mig. Hela parken består av naket, hundratals statyer, och är ganska cool. Gustav Vigeland fick pengar till projektet av Oslo Brændevinssamlag (fantastiskt namn va?) som var ett slags föregångare till Vinmonopolet, som är norsk motsvarighet till Systembolaget. Det här var ju runt sekelskiftet till 1900 typ, så det var ju lite kaos med spriten ute i stugorna, precis som i Sverige. Lagar och regler skärptes och brännvinssamlagen bildades som fick organisera en ordnad försäljning. Sen var det nån poäng med att deras vinst skulle gå in i samhället igen, om jag minns rätt. Så då kunde det bli kulturpeng av 'et. Iallafall så höll de på med det och Vigeland med konstverken i 40 år, och från att det skulle bli lite fontän och skulpturer vid Stortinget så blev det en skitstor park ute på västkanten. Så kan det gå.

Fräscht klotter med budskap i Gamlebyen.

Internationella kvinnodagen nu i år! Det var helt tjockt med folk baköver, in på samtliga sidogator, och runt hela Youngstorget. Hur fett som helst! Tidigare år brukar vi vara ett par hundra, men i år räknar de på över 11.000 pers! Såklart är det för att högern och rasisterna vann valet i höstas. För de har redan tagit fram förslag på att inskränka aborträtten, och då ser ni, då tog det faktiskt hus i helvete. Oslo överraskar mig ibland, min kära gamla slitna stad.

Fina gatan.

Utsikten från min fönster häromdan. Vår i luften. Jepp, det är Oslofjorden ni ser som blänker längst därnere, havsutsikt minsann, fint som kattskit i vällingen!

Undertecknad, på promenadgatan ner från Slottet mot Karl Johan.

Kl

Vaknade 03.30 imorse. For en elendig tid å være våken.
L går till jobbet då, så vi går och lägger oss sådär runt åtta-halv nio på kvällarna. Ibland sitter jag uppe längre och låtsas att jag skriver. Om jag går och lägger mig med honom så har jag ju liksom sovit klart där mitt i natten. Så blev det idag.

Det verkar vara en såndär förändringarnas tid just nu, alla gör ju slut, som sagt, och flyttar, och byter jobb. Jag tänker mycket på hur jag skulle vilja att livet var. Så svårt att se sig själv annat än liksom utifrån.
Listan blir såhär typ:
Jag skulle vilja färga håret och ha en tatuering.
Och ett bra jobb som inte äter upp mig, som jag inte drömmer om på nätterna.
Jag skulle vilja vara rökfri.
Och skriva mer.
Och ha mer tjejkompisar.
Jag vill fortsätta simma en gång i veckan iaf.
Jag skulle vilja spela fotboll.
Om jag skärper mig och inte slår bakut bara för att det blir lite matte så borde jag kunna lära mig virka och sticka bättre, som jag vill.
Jag vill ha ett större och finare porträtt på Strindberg. Att titta på i svåra stunder, ni vet.
Jag vill inte ha nån smart phone och helst mindre internet, kanske bara nån gång ibland.
Jag vill leka mer med lilla H = jag måste åka hem oftare.
Jag vill kunna besöka mamma och pappa ibland utan att behöva planera och budgetera tre månader innan.
Jag vill lära mig att sy på den där förbannade maskinen.
Jag vill vara med L.
Jag vill ha bättre tillgång till svenska böcker.
Jag vill fortsätta få Vi Läser och kanske nån mer tidning. Jag vill överhuvudtaget läsa mer som inte är slarviga delningar av slarviga artiklar (internet).
Jag vill göra vårt projekt.
Jag vill baka bröd.

Jaha, det var väl en helt okej lista. Jobb först. Sen ska jag flytta isär med L så att vi kan vara tillsammans. Och då ska jag titta efter ett stort rum så man får plats att skriva, kanske köpa en dator som man kan skriva på, limma igen internetuttaget som han där Franzen gjorde. Och ett rymligt kök så man kan baka. Och kollektivkamrater som gillar bröd men inte kött, prat men inte härj, engagemang men inte drama.

Jag är rädd att L har blivit alltför synonym med oss, smält in i tvåsamheten. Han förtjänar bättre. Det är väl därför han har börjat skruva på sig nu. Jag släpper honom fri så han kan komma tillbaka.