idag

Det var en på L:s jobb som trodde att jag hette Kerstin. Vi förstod det inte alls först. Det är ju så olikt mitt namn. Men sen trillade poletten ner; hon som trodde det är nyanländ svensk. Alltså i början fattar man inte det norska könsneutrala ordet"kjærsten", uttalas med långt "ä" och betyder förstås kärestan. Så någon har väl sagt att L bor med kjærsten sin. Haha.
Vi börjar känna oss gamla och rutinerade härborta.