tisdag 3 december 2013

2013

Det har varit rätt dåliga tider ett tag nu. Hela 2013 har varit lite av en nitlott tycker jag. Ett riktigt dåligt kroppsår, till att börja med. Jag var sjuk hela första kvartalet egentligen. Sen fick jag muskelknutar i ryggen så jag periodvis inte ens kunde ta på mig byxorna själv. Sen hade jag ganska många hittepåsjukdomar hela sensommaren, ända tills jag gick till doktorn och kollade mina värden och enligt alla papper var kärnfrisk. Sen råkade jag skära mig djupt i ett finger och fick åka till akuten med det, och gå med bandage i flera veckor, fortfarande inte helt återställd. Det har liksom varit nåt hela tiden. Nu är jag ganska hel och frisk och då gäller det att hålla låtsassjukorna borta så gott det går.

En grej som jag tycker är irriterande är det där när man inte kan ta kontrollen över sitt eget liv, det är en sån sak som brukar störa mig med andra människor, när de pratar om hur de vantrivs på jobbet eller med sitt boende eller whatever. Men ändra på det då, tänker man. I Sverige är ju inte det så lätt, det är som bekant dåligt ställt med jobb och bostadsbrister i storstäderna, till och med en sån skruttig stad som Sundsvall har värsta bostadsbristen nu. Så då kan det ju hända att man faktiskt är ganska låst. Men här i Norge finns det massa möjligheter. Här är det inte så jäkla många som inte kan göra nåt åt sin situation.
Det är lätt att sitta och tycka massa grejer om hur andra borde lägga upp det för sig. Och själv har man en blogg om hur man ångrar att man flyttade till Norge, ha!
Mitt problem det här pissiga 2013 har varit att jag blivit tvungen att konfronteras med följande:
-jag kan inte sluta röka
-jag kan inte sluta med godis
-jag kan inte genomföra mitt stora projekt (just nu, iallafall)
-jag kan inte hitta ett enda yrke som jag kan tänka mig att jobba med
-jag trivs inte i lägenhet i stan, som jag relativt nyss flyttat till
-jag kan inte spara pengar
-jag kan inte skriva,
ja, och så är det några saker till som inte passar sig att berätta här. Problemet består inte längre i alla de här småsakerna, det består i att jag inte lever som jag vill. Hur ska man bli den människan man vill vara när alla såna här värdsligheter är i vägen? Visst var det väl lättare när man var yngre?

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida