På tv

Irritation.
Två manliga politiker från Arbeiderpartiet står och gör bort sig i tv-nyheterna. De startar nu genast ett upprop. (Vad betyder det egentligen? Man gör ju ingenting. Ett upprop startar den som är sur över nåt men inte har en aning om vad den ska göra åt det.)
Iallafall. De har kommit på att vissa ofördelaktiga saker drabbar dem för att de är män. Och då plötsligt passar det att börja snacka om män som grupp.
De känner att kvinnor drivit jämställdhetskampen alltför länge. Om de väntat sig mothugg blev de besvikna. För kvinnor inom jämställdhetskampen nickar och säger "gud vad bra. det var väl på tiden att ni kom". Och då tröttnar männen oftast, på en gång.
De frågor de tycker var viktigast att få ordning på är t ex att fler män än kvinnor dör i bilolyckor. Och sen lite om våldet, de verkar inte vara intresserade av att stoppa mäns våld mot kvinnor, däremot tycker de att det är ett problem att män kan bli misstänkliggjorda för brottet pga kön.

Så om kvinnor kunde köra ihjäl sig lite mer och sluta misstänka männen som slår dem för att slå dem, då börjar det likna nåt.
Eller såhär kanske "det är absolut inte i egenskap av man jag misstänker att du sysslar med könsrelaterat våld, utan i egenskap av människa".
Män har så mycket problem med det enkla faktum att de är män. Plötsligt passade det inte att vara grupp längre. På sätt och vis kan jag ju förstå dem. Men det finns ett sätt att ta sig ur skuldfällan, och det är att börja ta ansvar.

I och för sig. Om jämställdhet bara betyder numerär jämställdhet, lika många i allt, samma siffror, låtsas att kön inte finns som kategori, inte ens som politisk kategori; då kan vi väl fixa allt det där. Då är det jämställdhet om fler kvinnor misshandlar sina män, att tjejer super lika mycket som killar, och så vidare i all evighet.
Och så, för att göra nyhetsreportaget riktigt djuplodande, en avslutning med "fråga-nån-idiot-på-stan-inslag". Det lät precis som vanligt. Massa dumma killar som oroar sig för att jämställdheten går för långt, det dummaste uttryck jag nånsin har hört, hur skulle en befrielserörelse kunna komma för långt i sitt mål att frigöra? Gruppen blev alldeles för frigjord, kanske. Alldeles lik.

Självklart drabbas män också av att leva i ett sjukt samhälle med sjuka värderingar om kön. Men det är sällan kvinnor som orsakar det. Se där, en maktskillnad.
Om jämställdhet behöver knytas till en diskussion om makt, då får vi snacka annorlunda, då får vi höja nivån en aning från den här idiotin. Men folk är så dumma nuförtiden. De läser inga böcker, inga resonemang, de kollar bara saker på google och sen går de vidare med sina patetiska liv.
Vi får fortsätta det här en annan dag.