jobb

"Kan du stille deg bak våre verdier. PASSION - RESPECT - PROFESSIONALISM - EXCELLENCE Da er du kanskje vår kommende lagersjef i Oslo."

Jag och L kollar på jobbannonser. Det är som ett stort skämt. Det är det i Sverige med, men "Norge, - lite dummare", fungerar som en slogan till allting. Det är jag som hittat på den, såklart.

Den enda upplärning man får på jobben i det här landet är: "Bruk sunt förnuft". Och kanske en liten powerpointpresentation, eller bara några ord med tusch på en whiteboard. Om omsättning och pengar och tillväxt. Ingenting om det faktiska jobbet.
Det irriterade mig i början, jag gillar fast rutiner och fascistiska listor med uppgifter som ska utföras. Såsmåningom insåg jag att det är ingen här som tar sina jobb på allvar, och ingen som räknar med att anställningsintervjuobjektet ska göra det heller. Det syns i annonserna också, det är bara massa superlativ och ingenting om själva arbetsuppgifterna. Ganska lustigt hur få yrken som kräver några kvalifikationer överhuvudtaget.
Många svenskar är förtjusta över det där, man kan alltid dra till Norge och jobba med nåt flådigt som man totalt saknar kompetens för, och få tredubbelt så mycket betalt som i Sverige. Men jag tycker det är oroande. Allt fler rätt viktiga poster besitts av folk utan utbildning, engagemang eller arbetsmoral, utan uppfattning om vad deras tjänst går ut på. Ingen har nån lojalitet till arbetsplatsen eller till kollegorna. Man skulle kunna tro att jag i egenskap av anarkist skulle va överlycklig. Det är jag inte. Det här är inte min frihet, det är de statsfientliga själviska pengakåta nyliberalernas frihet.