Läget.

Det finns många fina busslinjer här. De bästa hittar man utanför centrum, i Oslo med omnejd, kanske lite kranskommuner.
Man kan t ex ta den här turen: Fet/Aurskog-Høland/Trøgstad.
Från Fet till Trögstad. Så typiskt Norge.
Eller så kan man åka till Slemdal. Det är flerspråkigt underhållande; slem betyder elak på norska.
Det som skulle peaka det här lilla menlösa inlägget var linje 411, Lillestrøm-Anus. Men nej, det var inte sant. Ahus heter det. Det var bara någon som pillat bort överdelen på h:et. Dom är roliga här.

Annars går det bra. Pengar trillar in som dom ska. Chokladsmör på mackan. Semestern tillbringar jag självklart i nordnorge. Eller ja, inte så långt norrut, mer västerut kan man säga. Vi ska bo på hytte och gå på tur och kose oss.

Ni kanske trodde jag skulle kommentera Hanne Nabintu Herlands sexistiska utspel i media om hur kvinnor ska vara. Eller att jag äntligen skulle få tummen ur arslet och berätta om den norska feminismens tradition av sexualmoralism så snäv och fördömande att jag själv framstår som rent sexualliberal. Eller om den unga queerrörelsens motstånd mot detta, och festivalen som var i helgen.
Tji fick ni. Jag berättar bara om bussarna, jag.