Syttende mai
Jag vet att ni väntar och undrar. Nationaldagen. Melodifestivalen. Och ja, dom är odrägliga nu. Hybris.
Vinnarlåten har ju redan spelats på radio i tre-fyra månader här, i genomsnitt tjugoåtta gånger per dag. Jag fick veta häromdan att det var deras bidrag och inte typ Jason Mraz, som jag trodde. Vi var ute på lördagen och mitt i bankomatkön började det skrikas och hurras. "Har dere hørt? Norge har vunnet!"
Och sen fortsatte det. Skryt och patriotism och folkdräkt. Det är inte som i Sverige att nån enstaka hemkunskapslärare och kanske Maud Olofsson har folkdräkt. ALLA har det här. Grannarna och folk på grönsaksaffären, barn, gamla tanter, alla är ute och visar upp sig.
Jag försökte skämta om det, frågade sådär på jobbet om nån hade haft folkdräkt på sig i söndags; "nej, men vi vill så gerne ha, men det er så dyrt." Det kan tydligen kosta tjugotusen. Jag sa att jag kunde tänka mig att ha en om jag skulle få tjugotusen för det. Det gick inte hem.
Bland aktiviteterna som vi tyvärr missade var en högtidsstund för avlidna norska patrioter. Mer intressant var att Carl I Hagen, den gamla rassen, skulle befinna sig på kyrkogården precis utanför vårt fönster och utföra ett slags bekransningsceremoni. I egenskap av stortingsledamot skulle han väl lägga en krans på nån kändis grav eller nåt, jag vet inte riktigt. Men det skulle hända klockan åtta på söndag morgon. Och vi hade verkligen alla intentioner i världen att gå ner och visa vårt missnöje. Men lördagen kom liksom emellan, vi vaknade halv ett... Undrar om några norrmän tog sig dit, de hade ju festat hela veckan.
Norskarna dricker mycket, överlag. Och alkoholförsäljningen är lite av en djungel:
Vin eller sprit köper man på Vinmonopolet, typ som Systemet hemma. På vardagar kan man också köpa öl i vanliga mataffärer fram till klockan åtta på kvällen. Då stänger ölsalget. De har öl upp till 5.0%. Folköl finns inte här. Efter åtta får man alltså inte köpa. Då lägger de vanligtvis ett stort skynke över ölen, så den inte syns. På helgerna stänger ölsalget klockan sex. Kommer man på kvart över sex att man ska ut kommer man alltså inte över en endaste liten folköl, inte nånstans. Nästan varje helg kan man få uppleva hur några stackars dumma svenskar hamnat i diskussion med butiksbiträden om varför de inte kan få köpa, för ölen står ju där, under skynket, och butiken är öppen och pengar har de.
Självklart finns det lite trix och knix, som man lär sig med tiden. Vissa kiosker där man med hjälp av ett kodord kan få utsmugglat ett sexpack 4.5:or för hundra spänn, även om klockan är halv nio. Känns rätt skumt, när man snart är tjugosex år, att stå och vänta bakom ett hörn och se en kompis komma smygande med något gömt i jackan. Men regler och regler och de får väl brytas lite snyggt.
Vinnarlåten har ju redan spelats på radio i tre-fyra månader här, i genomsnitt tjugoåtta gånger per dag. Jag fick veta häromdan att det var deras bidrag och inte typ Jason Mraz, som jag trodde. Vi var ute på lördagen och mitt i bankomatkön började det skrikas och hurras. "Har dere hørt? Norge har vunnet!"
Och sen fortsatte det. Skryt och patriotism och folkdräkt. Det är inte som i Sverige att nån enstaka hemkunskapslärare och kanske Maud Olofsson har folkdräkt. ALLA har det här. Grannarna och folk på grönsaksaffären, barn, gamla tanter, alla är ute och visar upp sig.
Jag försökte skämta om det, frågade sådär på jobbet om nån hade haft folkdräkt på sig i söndags; "nej, men vi vill så gerne ha, men det er så dyrt." Det kan tydligen kosta tjugotusen. Jag sa att jag kunde tänka mig att ha en om jag skulle få tjugotusen för det. Det gick inte hem.
Bland aktiviteterna som vi tyvärr missade var en högtidsstund för avlidna norska patrioter. Mer intressant var att Carl I Hagen, den gamla rassen, skulle befinna sig på kyrkogården precis utanför vårt fönster och utföra ett slags bekransningsceremoni. I egenskap av stortingsledamot skulle han väl lägga en krans på nån kändis grav eller nåt, jag vet inte riktigt. Men det skulle hända klockan åtta på söndag morgon. Och vi hade verkligen alla intentioner i världen att gå ner och visa vårt missnöje. Men lördagen kom liksom emellan, vi vaknade halv ett... Undrar om några norrmän tog sig dit, de hade ju festat hela veckan.
Norskarna dricker mycket, överlag. Och alkoholförsäljningen är lite av en djungel:
Vin eller sprit köper man på Vinmonopolet, typ som Systemet hemma. På vardagar kan man också köpa öl i vanliga mataffärer fram till klockan åtta på kvällen. Då stänger ölsalget. De har öl upp till 5.0%. Folköl finns inte här. Efter åtta får man alltså inte köpa. Då lägger de vanligtvis ett stort skynke över ölen, så den inte syns. På helgerna stänger ölsalget klockan sex. Kommer man på kvart över sex att man ska ut kommer man alltså inte över en endaste liten folköl, inte nånstans. Nästan varje helg kan man få uppleva hur några stackars dumma svenskar hamnat i diskussion med butiksbiträden om varför de inte kan få köpa, för ölen står ju där, under skynket, och butiken är öppen och pengar har de.
Självklart finns det lite trix och knix, som man lär sig med tiden. Vissa kiosker där man med hjälp av ett kodord kan få utsmugglat ett sexpack 4.5:or för hundra spänn, även om klockan är halv nio. Känns rätt skumt, när man snart är tjugosex år, att stå och vänta bakom ett hörn och se en kompis komma smygande med något gömt i jackan. Men regler och regler och de får väl brytas lite snyggt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida