Partysvensker

Nä vet ni vad. Trött på Oslo. Tillslut också trött på svenskarna här. "Partysvensker - dra hjem" står det klottrat vid youngstorget och det är väl förståeligt. Vi är som britterna på Ibiza. Som Stockholmarna på Gotland. Och föralldel som norrmännen på Marstrand.
"Fuck swedish people" står det klottrat längs 37:bussen linje. Tja.
Det är alltid proppfullt med svenskar på centralen på fredagarna. Alla ska härifrån. Vi är ju bara här för att jobba. I höst blir det väl kaos på Gardermoen, alla ska till Thailand, Australien eller Sydamerika ungefär samtidigt, runt första ruskväderveckan. Sen kommer de tillbaks till våren, panka och lite sådär tärda. Och då ska väl Norge finnas där igen, med sina oljepengar och slitjobb.

Själv har jag svårt att förstå hur man kan jobba arslet av sig i två år, för att sen ligga still på en strand i ett halvår. Det låter bara konstigt. Att inte jobba på sex månader. Varför? Och med vilken rätt? I Jennie Dielemans bok Välkommen till Paradiset finns några tjusiga bilder på hur stränderna ser ut efter ett Blue Moon Party. Som fan, ser det ut. Fulla turister drar fram som ogräs och ska pruta till sig allehanda skräp som invånarna får jobba med att försöka sälja, i brist på en riktig arbetsmarknad. Turister som tänkte ligga på nån annans strand i sex månader och lorta ner, medan nån annan ska passa upp dem, fylla på drinken och städa efter dem. Och de vill t o m slippa betala för sig. Äckligt är vad det är.

På sätt och vis är vi här och exploaterar Norge på pengar för att ha möjlighet att exploatera andra delar av världen på...allt. Vi betalar skatt men konsumerar ju så lite som möjligt i Norge, för att det är "för dyrt". I förhållande till vad man tjänar är det inte för dyrt här. Men om pengarna ska räcka för ett halvår utan inkomst, och logi iofs ska kosta en dollar per natt men man ska äta ute hela tiden och alltid ha en såndär hink med sprit under armen, då kan norska levnadsomkostnader kanske framstå som för dyra. Så vi jobbar och jobbar. Vi handlar i Sverige. Vi betalar låg skatt men har bra sjukersättning. Vi drar härifrån så fort vi bara kan. Det är en rätt skruvad livsstil.

Just det, undrar ni hur vi kan va partysvenskar fast vi bara jobbar och aldrig gör av med pengar? Svenskarna kan festa rätt bra också, men de köper spriten i Sverige, tigger cigg på krogen, kommer tidigt innan inträdet börjat kosta. De enda som är snålare än de semesterdreglande svenskarna, det är de alldeles vanligt vardags-åpna norskarna.
I Norge kallas för övrigt alla länder nedanför Norge lite ignorant för "Syden". Oavsett om man ska till Danmark, Laos eller Rio så kan man säga att man ska resa till Syden. Roligast och dummast blir det på reklamen; "Res til Syden, endast 599 kr!" Vartdå, liksom.

Om inte jag ska resa för pengarna? Jo. Jag exploaterar väl inte mindre än någon annan. Först ska jag till Rauma kommune och sen till Jämtland. Men jag tar tåget. Och sen stannar jag där.