Åttonde mars

Vi hade inte tänkt gå, egentligen. Kände mig förbannat klar med hela grejen, har mest lust att låsa in mig med mina böcker nuförtiden, allt det här som man gör utåt är så tröttsamt, jag håller mig till inåt just nu, det får bara vara så. Men på vägen hem från jobbet såg jag minst tjugo pers som köpte respektive hade fått blommor, beroende på kön. På bussen och vid hållplatsen och framförallt i grönsaksaffären på Helsfyr tjatades det om rosor eller tulpaner och kvinnodagen. Så tröttsamt. Så jag ringde H och sa att nä vad fan, vi måste bara pallra oss dit, det här håller inte.

På Youngstorget stod ett par hundra personer i små underliga grupperingar. Vi tog en runda för att se om det mot förmodan fanns något block för oss. Där fanns några få punkare lite vid sidan om, några mot-våld-mot-kvinnor-grupper, några likalöns-grupper, möjligen facket? Och så Ottar, vilka jag nu ryktesvägen har hört gjort gemensam sak med den kristna högern. På grund av den bristande sexualmoralen i samhället, antas det. Nej nej nej nej.
Inte ett enda politiskt parti fanns representerat. Men det är klart, valet har ju redan varit.
Iranska kommunistpartiet, förstås. De utgjorde över hälften av församlingen.
Coolast på stället var utan konkurrens hijab-tjejerna. Oorganiserade, tysta, allvarliga, rätt många och rätt unga, med olika handskrivna kartongplakat: "Min hijab er min frihet" och "Dere redder oss ikke, dere stenger oss ute". Och den kanske klockrenaste: "La meg være ifred". Enkelt og greit.
Ja fy fan, man skulle inte vilja vara muslim i Norge just nu. Folk är inte kloka.
Jag ville helst gå med dom tjejerna, men jag vet inte säkert hur dom skulle ställa sig till min luddiga support. Förresten är jag just nu för blyg och introvert för att gå fram och tjöta. Vi gick lite stillsamt bland dom lite äldre anonymare deltagarna. Innan avgång gjordes ett lamt försök från en av talarna att få igång ett litet slagord "staten har råd, likelønnskvot nå" eller nåt i den stilen. Ingen nappade. Istället för arga slagord blev det enligt norska traditioner en liten munter sång. Och ett hiphopband bestående av en tonårstjej och en tonårskille framförde ett par låtar om tjejer och feministisk raggning, vad nu det kan vara. Sedan började det lilla deprimerande tåget vagga genom Oslo centrum. Det hela var över på en timme.