mobilen och gångtrafikantsdiskrimineringen

Läser just nu Åsa Linderborgs bok Håll med eller håll käft, och har också nyligen sett den där dokumentären om Dixie Chicks; Shut up and sing. Parallell där, minsann.

Båda är bra. Är det inte lite konstigt att värsta kulturchefen på Aftonbladet kan få vara marxist, och prata om det? Och att Dixie Chicks fick så förskräckligt mycket hatiska människor efter sig fast dom knappt hade sagt nånting? Motsättning där, minsann.

Men det är det där sjuka gamla USA igen. Det verkar ju inte klokt. Verkligheten överträffar fantasin vad gäller dumheten som kommer därifrån. Jag tror inte jag skulle åka dit ens om jag fick betalt för det. Nånstans måste man börja sätta gränser.

På mobilfronten:
Siba är återförsäljare för Tele2. De har också en del schyssta rätt billiga mobiler. Det visade sig bara finnas två Siba i hela jäkla stan. Det ena ligger vid Kiellands plass men dit hittar jag inte så bra. Det andra ligger lagom till för en liten avstickare från vägen hem från jobbet. Enligt google maps var det bara 200 meter från hållplatsen.
Det jag inte tänkte på när jag hoppade av bussen vid Kjelsrud för min lilla avstickare, var att google maps bara mäter avstånd i biltrafiksmått. Det finns inga längduppgifter eller beskrivningar eller förslag på övergångsställen eller nånting för oss gångtrafikanter. Och eftersom Oslo är byggt med endast bilisterna i åtanke så gick min avstickare åt helvete. Det fanns ingen trottoar. Bara snö och massa bilar och broar och tunnlar och så E6:an, mitt i alltihop. I fyrtio minuter gick jag som katten kring het gröt(?) runt Siba-huset, jag såg det, jag såg bilavfarterna från E6:an, men inte fan kunde man gå fram till butiken. Provade en bakväg från parkeringen, pulsade i meterhög snö, i nån annans fotspår. Fler har alltså varit där i samma ärende. När jag äntligen kom upp på en liten väg som jag trodde skulle gå ner till butikens ingång, visade det sig att den ledde ett par meter upp på bron över E6:an igen, och sen försvann liksom trottoaren in i sig själv. It was no more. Då blev jag stående där en stund och funderade på om jag skulle gråta. Hur kan det vara så svårt? Varför blir det sånt här varje gång det är nåt? Är det mig eller Oslo det är fel på? Varför kan vi inte samarbeta?

L sa att om jag köper en bil så kan han skjutsa mig till Siba. Det är nog så jag får göra. Förutsatt att det finns några bilaffärer här i stan med trottoar fram till huset. Fan.