Sidor

torsdag 16 juli 2009

Boenden

I princip alla bostäder är privatägda här. Det har gjort att man kallar andrahandskontrakt för förstahandskontrakt och att alla boenden innebär skyhöga depositioner. Det var lite förvirrande i början.
Det är svårt att säga hur mycket svart det är, hur mycket folk som blir blåsta och så. Vissa som hyr ut föreslår att depositionen ska sättas in på deras eget konto och det ska man såklart inte gå med på. Min erfarenhet är dock att det oftast är för att de är lata, inte för att sno ens pengar. Det vanliga sättet innebär nämligen att uthyrare och hyresgäst går till banken tillsammans och upprättar ett depositumkonto där pengarna sätts in, som ingen av parterna sedan kan röra utan att den andra parten är med. Egentligen rätt smidigt. Dessutom blir det ränta på pengarna.
Norrmän gillar inte att gå till banken, de har apropå det det sämsta köhyfs jag nånsin stött på. Det är ett klagande och fuskande och sura blickar, även om kön bara tar tio minuter. Så går det i ett sjukligt individualiserat samhälle. Själv gillar jag att stå i kö. Det är så civiliserat, det är ordning och reda och rättvist. Alla får samma chans.

Iallafall, banken. Som jag säkert berättat är det ett litet helvete att alls ta sig dit. För det första stänger de alltid klockan tre, med två undantag. En postbank och ett litet nordeakontor, men på det sistnämnda kan man bara göra vissa ärenden, typ ta ut pengar. Båda dessa har öppet lite längre, till fyra respektive sex, tror jag. Annars stänger verkligen allt vid tre, och då är det inte som i Sverige någon liten torsdag med extraöppet på kvällen. Jag hade såklart Swedbank eller Sparbanken som vi fortfarande säger här hemma, enkelt og greit, och det finns inte här. Tänkte då att Handelsbanken känns okej, en bank man inte hört så mycket om. Handelsbanken ligger nere vid Aker Brygge i mycket lyxiga lokaler, med en skitstor skylt högt upp på husväggen som vetter ut mot öppet hav. Så man kan se på riktigt långt håll vart det ligger, om man är en kartong som kommer till Oslo med lastfartyg. När man närmar sig byggnaden finns det lite olika små låsta dörrar på olika sidor av huset. Advokatfirmor, nåt bemanningsföretag osv. Ingenstans står det nåt om Handelsbanken. Efter att ha tittat på varenda dörr ett tag ger man vanligtvis upp och tar sig till Babylon (Nordea). Vilket jag också gjorde, men någon vecka senare fick jag lite insiderinformation. Hade nämligen med mig min chef dit andra gången, som då är företagskund, och hon kände till en hemlig liten kod som gjorde att vi kom in i en av de små dörrarna. Sen gick vi genom flera olika korridorer, åkte några våningar upp i en stor glashiss, korsade en cafeteria och några små uppehållsrum, och se! Bakom ytterligare en dörr låg faktiskt Handelsbanken.
Nu tänker ni att det var säkert ett litet specialkontor. Nähä, för jag har frågat. Det är deras riktiga huvudkontor och det är dit man går för att starta ett vanligt jäkla personkonto. Dom har öppet till tre och det ligger fullständigt otillgängligt för alla som inte redan varit där flera gånger. Så typiskt Norge.

Bostäder var det. I norsk lägenhetsstandard ingår inte mycket. T ex finns det nästan aldrig kyl och frys, och ibland inte ens spis. Det får man köpa och släpa runt på vid varje flytt. Det har orsakat en stor andrahandsmarknad för alla sorters vitvaror. Det har även orsakat att folk slänger sina uttjänta freonmaskiner lite här och där. Man kan se gamla kylskåp ligga och skrota varsomhelst. Men dom har ju inte ens kompost så vad kan man vänta sig.
Om det finns tvättmaskin i en norsk lägenhet så är den i 9 fall av 10 placerad i köket. Även om köket bara är en liten kokvrå så kan man lita på att tvätten ska vara där, mellan nudelgrytan och diskhon. Deras diskhoar är alltid så där med en stor fördjupning och en liten grej som passar i, vilket gör att man inte kan använda slaskplock, detta underskattade köksredskap. Så det säljs heller inga sådana, de finns inte här.

Det är mycket annat som är dåligt också. Även i fina områden trillar det loss träflisor när man öppnar ett fönster, golven sviktar, badrummen möglar. Men så kostar det bara 9000 norska för en liten tvåa, och således bara 27000 i deposition. Ja vi elsker dette lande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar