Sexualpolitik

Okej, nu kommer det visst ändå, bussarna har fungerat flera dagar i sträck, då blir jag väl tvungen att skriva om det här:

Jag har de senaste tio åren lite till och från blivit kallad sexualmoralist. Det är inget jag direkt har tänkt över. Det stämmer ju inte.
Sen har jag upptäckt att jag ibland har ett annat perspektiv än de där frihetsgalningarna som tycker att allt är okej alltid. Jag tycker i första hand att ingen ska fara illa.
H säger: hörrudu Fritz, det är inte upp till dig att avgöra om någon far illa av sina sexvanor eller inte, du kan inte sätta dig över hennes (eller hans, men oftast hennes) upplevelse och definiera den.
Jo, säger jag. Att fara illa är egentligen inget relativt begrepp.
H säger: men om någon tänder på det som du tycker är skadligt för den?
Nja, njä, säger jag. Det får de väl tycka. Jag vill bara att folk ska ha något att jämföra med. Den som bara haft sex i liksom en underordnad position tror förstås att den tänder på det. Jag vill att alla ska ha provat att ha sex med någon som är snäll mot den. Å andra sidan kanske jag tror att jag gillar att ha sex med någon som är snäll mot mig bara för att jag aldrig haft t ex sex med våldsinslag. Det kanske är värsta hitten, det vet jag inte. Men jag tycker överlag att folk ska vara snälla mot varandra.
H kallar mig sexualmoralist. Jag kallar H sexualliberal. Sen kommer vi inte så mycket längre.

Den svenska feministrörelsen är väl överlag ganska sexualliberal. Om kön är performativt är allt möjligt. Och varje handling går att betrakta "å ena sidan men å andra sidan". Universitetsfeminismen och aktivismfeminismen har många gemensamma värderingar. Samtidigt finns ett arv från radikalfeminismen som fortfarande gör det personliga politiskt, som utgår från maktordningen mellan kvinnor och män osv. Och samtidigt en queerkritik mot den statiska uppdelningen i kvinnor och män. Allt får plats och allt blandas.
Men hur är det med Norge? Aktivismfeminismen är för det första väldigt liten. Man ser den inte. Jo, en morgon såg jag tecken på att nåt slags aktion skett under natten. Det satt lite ödmjukt några lappar uppklistrade lite här och där i stan. En bild på Frida Kahlo. En liten textrad om bortglömda viktiga kvinnor. Tja. På vägen till jobbet passerade jag även Selma Lagerlöf, som inte känns särskilt bortglömd. Och Victoria Benedictsson hängde och fladdrade i vinden, från ett elskåp.
Men Kvinnegruppen Ottars hemsida vittnar om annat. Här är det aktioner till høyre og venstre. Och fienden är (tadaaa!) nakna damer. Det första reportaget jag stöter på handlar om sexismen inom strandvolleyboll. Jentene har för lite kläder på sig. De kallar det pornografiseringen av idrotten. Och det är säkert riktigt.
"ved å framheve de kvinnelige utøverne sine rumper, pupper og lår kan de få økt salget" menar Ottar om volleybollförbundets agerande. Och vidare:
"Vi krever at volleyballforbundet tar et oppgjør med den kulturen som ønsker å redusere aktive kvinnelige idrettsutøvere til sexobjekter."
Vid första anblicken tänker jag att det kan jag kanske ställa upp på. Men det vete tusan egentligen. Det är som att allt handlar om att kvinnorna ska klä på sig. Hur är en bikini sexistisk? Och är verkligen det norska volleybollförbundet patriarkatets värsta försvarare? Och vilken konstig situation man försätter volleybolltjejerna i. Här står jag och är sexistisk, liksom.

Torsklagen gick igenom nu vid nyår. Tio år efter Sverige. Ottar med anhängare jublar, de har kämpat för det i många år. I arkiven hittar man rapporter från olika aktioner från en massa år tillbaka i tiden. Andra kvinnoorganisationer har anklagat Ottars aktioner för att vara angrepp på de prostituerade. Och jag förstår det. Flera av artiklarna i kampen för kriminalisering av sexköp lyckas inte hålla fokus helt på torskarna. En annan sak jag har problem med är att uttrycket "hora" används flitigt i artiklarna. "Demonstration på horstrøket" osv. I Sverige pratar vi ju om ifall man kan säga "en prostituerade kvinna" eller om det reducerar henne till bara det. "Kvinna med prostitutionserfarenhet" rekommenderas istället. I Ottar hittar jag faktiskt en rad om det, där de tycker diskussionen är fånig och att man ska kalla saker vid deras rätta namn. En hora är en hora och en torsk är en torsk, ungefär. Den svenska solidariteten med de prostituerade märker man inget av. Det finns såklart stark kritik mot själva våldet mot de kvinnor som befinner sig i situationen, men också en genomgående oro för vad det innebär för kvinnor överlag att vissa kvinnor är handelsvara. Och jag tänker lite på nån gammal anklagelse om att de vita medelklassfeministerna bara rycker in när det är fara för deras eget skinn.

Ottar är också totala porrmotståndare.
"Vi må kjempe mot all den ideologien som knytter seksualitet til vold og til dominans og underkastelse. Det er ingen legning - det er en livsfarlig ideologi!
Vi kan aldri si at vi er ferdige med kampen om lyst og tenning en gang for alle.
Pornoindustrien - prøver seg igjen og igjen. De flytter grenser, de forsøker å utdype sexmarkedet til å gjelde ikke bare voksne eller halvvoksne narkomane kvinner, men også gamle, funksjonshemma, barn, dyr. Kampen er evig, den varer helt til pornoindustrien er knust, til undertrykkinga er vekk, til kvinnene er fri!"
Jag är också porrmotståndare. Och ändå är det nåt som skaver lite, jag skruvar på mig, läser vidare att Ottar arbetar aktivt mot alla former av S&M, jag tänker: hur i hela världen då? i folks sovrum? Och, förstås, med vilken rätt?

Några liberaler från nåt som heter Unge Venstre anklagar i en artikel Ottar för att vara kvinnofientliga. "Det er ikke alle som vil gå med Ottar-burkha!" Det var ju fyndigt, men hur trött är man på snacket om kvinnors rättighet att vara hur sexiga dom vill? Ungefär lika trött som på det om kapitalisternas rätt att vara hur rika dom vill. Jättetrött.

Och sen har vi nåt riktigt intressant:
"For eksempel var forskjellige syn på porno og prostitusjon selve grunnen til Kvinnegruppa Ottars opprettelse i 1991, da 50 medlemmer brøt ut av Kvinnefronten. Kvinnefronten var opptatt av å vise solidaritet med kvinnene i sexindustrien, mens Ottar-fraksjonen gikk langt i å kalle de prostituerte for «arbeiderklassens og kvinnebevegelsens streikebrytere»"

Jag har trott att Ottar var coola. Och att jag kanske skulle gå med där. Herregud.
En sista artikel handlar om det stora sabotaget mot åttondemarsdemon i Bergen för ett par år sen. Två lättklädda brudar hade klivit ur en limousin, fastkedjade i varsin person, vilka var utklädda och skulle föreställa sexslavar. Dom gick runt lite. Och sen var det inget mer. Ottartjejerna i Bergen var helt vansinniga. Det stora sabotaget. Jaha ja. Det är aldrig nån som tänker efter längre. Vart har vi hamnat om en naken tjej i sig själv är pornografisk? Om sex är sexistiskt? Det är som min kompis F som alltid tittade nervöst på mig om nån av hans grabbiga kompisar sa "knulla" eller att nån var snygg. För att jag var feminist.

Det är jobbigt att befinna sig på andra sidan. Jag har försvarat all feminism från angrepp som gällt de här sakerna. Och nu sitter jag här och är förbannad. Går och klagar för H. Säger att jag kommit på mig själv med att använda hans argument, som en riktig kappvändare. Och sen sitter vi där ett bra tag med våra å-ena-sidan-men-å-andra-sidan-analyser.