Miljön

Bristen på miljötänk är total. Första veckorna förvånades vi över hur svårt det var att få tag i papperspåsar på affärer. (Vi skulle plocka svamp.)
-"Papirpose? En pose med papir i? Jaha, en pose av papir. Neej, det vet vi ikke vad det er, vi bruker plastposer."
Och det är väl inte hela världen. Men som jag redan berättat tycker alla att man ska köra bil, så mycket det bara går. Och de källsorterar inte. Kompost verkar inte finnas i hela stan. Glas och metall går i samma binge och det finns ingen för plast, det går i hushållssopor. Inte ens tidningar sorteras, trots att Norge har så jävla dåliga dagstidningar. Det enda dom verkar sortera är sina äckliga pizza-kartonger.

Det blir förstås lite ståhej om att jag inte käkar animalier. Eller, dom vet inte vad animalier är, så man får räkna upp. Och då ser dom inte sambandet mellan produkterna.
Restaurangerna har aldrig veganmat, knappt ens vegetariskt, en sketen vegburgare finns inte att få tag på, inte ens på McDonalds eller Burger King. Räddningen är några få falafelställen. Där skrattar de åt oss, himla svenskar, som ska ha falafel hela tiden. De berättar att norrmännen är hemskt förtjusta i sin kebab men skulle aldrig beställa vegetariskt. Och ändå. De måste ju finnas. Nån av de där femtio anarkisterna? Några hippies? Ingen?

Det går inte att förklara några ideologiska skäl till nånting i det här landet. Jag gjorde ett försök med maten, även om det inte är någon passionerad hjärtefråga för mig. Om att det går åt mindre energi vid odling och är mindre naturresursslöseri att odla grönsaker än att föda upp djur. Om att vi behöver äta mindre kött om det ska gå runt. De förstod inte. "Det er billigere, va? Du trenger kanskje ikke legge så mye penger på mat?" Pengar, alltid pengar.
Nu säger jag att jag är allergisk. Enklast så.