Ciggen
Sluta röka - vecka 1.
Förra veckan var vecka noll, alltså nedtrappning. Den innebär ungefär att man bråkar med sin snälla kille om ingenting, undviker sina vänner, dricker lite varje dag, sätter igång massa olika dumma prosjekt som man aldrig slutför, gråter, slår sig på allt och är sur hela tiden. Blänger på folk på butiken så att de ska märka det. Tillexempel för att de står i vägen eller för att deras hund skäller. De som har datatelefoner framme synligt, de ligger särskilt risigt till, dem är jag ju sur på redan sen tidigare. Jag har också varit väldigt sur på folk för att de pratar långsamt. Sätt lite fart för fan, jag har inte hela dan på mig.
Det är alltså ett starkt gift, det förbannade nikotinet. Abstinensen kan vara lite olika. L är inte så sur som jag, men han skejtar sämre, kan inte koncentrera sig och sådär.
Ja. Vi får se då. Man har ju hört från andra slutare att livet blir lite torftigare och att man aldrig mer kommer att ha riktigt kul. Det kändes tungt att höra förr, men nu är jag liksom på andra sidan 30 (och, som en kompis sa lite hårt, närmare en rök-kärring än en cool tonåring i ålder) och nu är jag liksom redo för torftigt. Jag har ju haft så mycket kul, det är okej om det är över nu.
Det är typiskt att man inte är sugen på att skaffa barn. Det hade varit den ultimata motivationen det. Eller om man vore giftastypen, eller köpa hus-typen, eller husdjurs-typen. Nånting nytt att koncentrera sig på. Nu går vi bara här och glor på varann och försöker hålla sams. Tänk att för 1,5 veckor sedan var vi så kära och lyckliga. Och sen hittade jag på de här dumheterna.
Som om det inte vore nog så är L mycket duktigare än jag. Mitt i nedtrappningen så slutade han helt istället, värsta för tidigt, så det blev bara jag som höll på. Imorgon är han på dag 7 och jag på dag 3. Det enda positiva vi har märkt är att luktsinnet redan börjat förbättras, men det är inget vidare positivt egentligen för folk på vagnen och överallt luktar mycket äckligare än vad jag visste, det luktar skit om rabatterna i området för de har väl gödslat rosenbuskarna, det ligger hundbajs överallt och uppe i Torshovdalen verkar det vara nåt fel på brunnarna, stinker i hela backen upp dit. Hurra va. Vilket värdelöst sinne.
Imorgon är första belöningen. Jag ska gå ut och käka med en väninna, hon är också på dag 3. Kanske inte låter så lyxigt för er därhemma men betänk då att det kostar minst 150 spänn att käka ute här (och det kan ändå gärna vara äckligt) exklusive dryck, och ölen kan kosta allt mellan 50 och 80 kr. Och dessutom finns det bara kanske 3 restauranger som klarar att utfodra en stackars vegan, om de fattar vad vegan är. Så att gå ut och käka, det gör vi liksom bara när vi är i Sverige.
På lördag är andra belöningen. Då ska vi ut och dansa. Det däremot gör vi till vardags och så mycket vi kan, så för att göra det lite mer speciellt ska vi gå på nån annan typ av klubb än vi brukar, klä upp oss (klä ut oss, kanske med kjol och till och med smink) och kanske köpa champagne. Hoppas bara att det inte liksom väger över till ett straff. Det ligger ju snubblande nära.
Okej, nu var det inget mer. Om jag inte svarar i telefon så är det på grund av detta. Jag har lust att prata med nån kanske under fem minuter av en dag, och isåfall bara om den pratar riktigt snabbt. Håll i hatten och så hoppas vi att vecka 2 blir bättre!
Förra veckan var vecka noll, alltså nedtrappning. Den innebär ungefär att man bråkar med sin snälla kille om ingenting, undviker sina vänner, dricker lite varje dag, sätter igång massa olika dumma prosjekt som man aldrig slutför, gråter, slår sig på allt och är sur hela tiden. Blänger på folk på butiken så att de ska märka det. Tillexempel för att de står i vägen eller för att deras hund skäller. De som har datatelefoner framme synligt, de ligger särskilt risigt till, dem är jag ju sur på redan sen tidigare. Jag har också varit väldigt sur på folk för att de pratar långsamt. Sätt lite fart för fan, jag har inte hela dan på mig.
Det är alltså ett starkt gift, det förbannade nikotinet. Abstinensen kan vara lite olika. L är inte så sur som jag, men han skejtar sämre, kan inte koncentrera sig och sådär.
Ja. Vi får se då. Man har ju hört från andra slutare att livet blir lite torftigare och att man aldrig mer kommer att ha riktigt kul. Det kändes tungt att höra förr, men nu är jag liksom på andra sidan 30 (och, som en kompis sa lite hårt, närmare en rök-kärring än en cool tonåring i ålder) och nu är jag liksom redo för torftigt. Jag har ju haft så mycket kul, det är okej om det är över nu.
Det är typiskt att man inte är sugen på att skaffa barn. Det hade varit den ultimata motivationen det. Eller om man vore giftastypen, eller köpa hus-typen, eller husdjurs-typen. Nånting nytt att koncentrera sig på. Nu går vi bara här och glor på varann och försöker hålla sams. Tänk att för 1,5 veckor sedan var vi så kära och lyckliga. Och sen hittade jag på de här dumheterna.
Som om det inte vore nog så är L mycket duktigare än jag. Mitt i nedtrappningen så slutade han helt istället, värsta för tidigt, så det blev bara jag som höll på. Imorgon är han på dag 7 och jag på dag 3. Det enda positiva vi har märkt är att luktsinnet redan börjat förbättras, men det är inget vidare positivt egentligen för folk på vagnen och överallt luktar mycket äckligare än vad jag visste, det luktar skit om rabatterna i området för de har väl gödslat rosenbuskarna, det ligger hundbajs överallt och uppe i Torshovdalen verkar det vara nåt fel på brunnarna, stinker i hela backen upp dit. Hurra va. Vilket värdelöst sinne.
Imorgon är första belöningen. Jag ska gå ut och käka med en väninna, hon är också på dag 3. Kanske inte låter så lyxigt för er därhemma men betänk då att det kostar minst 150 spänn att käka ute här (och det kan ändå gärna vara äckligt) exklusive dryck, och ölen kan kosta allt mellan 50 och 80 kr. Och dessutom finns det bara kanske 3 restauranger som klarar att utfodra en stackars vegan, om de fattar vad vegan är. Så att gå ut och käka, det gör vi liksom bara när vi är i Sverige.
På lördag är andra belöningen. Då ska vi ut och dansa. Det däremot gör vi till vardags och så mycket vi kan, så för att göra det lite mer speciellt ska vi gå på nån annan typ av klubb än vi brukar, klä upp oss (klä ut oss, kanske med kjol och till och med smink) och kanske köpa champagne. Hoppas bara att det inte liksom väger över till ett straff. Det ligger ju snubblande nära.
Okej, nu var det inget mer. Om jag inte svarar i telefon så är det på grund av detta. Jag har lust att prata med nån kanske under fem minuter av en dag, och isåfall bara om den pratar riktigt snabbt. Håll i hatten och så hoppas vi att vecka 2 blir bättre!
3 kommentarer:
Haha. Sket i korrekturläsningen, såg nu att jag stavat fel till "projekt" där i början. Det blev alltså på norska. Nu är det kört!
Hehe, kämpa på fridis!
Tack M! Gillade uppsatsen jättemycket förresten, fast det var fan ännu roligare att höra dig prata om den!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida