Lördag.

Ägnade en halv dag åt att försöka komma på vad tråkke i salaten heter på svenska. Snart får jag vända på den här bloggen tror jag.


En konstig grej med livet: när man jobbar är man så upptagen med det där som nuförtiden så populärt omnämns som livspusslet, så att man inte hinner lägga märke till att livet är meningslöst.
Ja, tills man blivit riktigt van vid det där jobbet och kan det utan och innan och inte behöver använda hjärnan för att utföra det. Dvs efter ett halvår på de flesta jobb. Då kan det hända att man upptäcker det där igen, och då försöker man skaffa nya hobbisar eller bebisar. Efter det vet jag inte, jag är ju bara 29. Kanske man börjar bejaka de där funderingarna och hittar ett sätt att deala med det? I min bekantskapskrets säger vi ofta att ja, man är ju sin egen värsta fiende. Eller: ja, det gäller ju att inte tänka för mycket. Eller you gotta go with the flow. Eller vad gör det om inte jag använder den här dagen till någonting? Trots att det är strålande sol? Den här dagen är bara ett piss i havet, det är ingen som kommer ihåg den om ett tag ändå. När man är vuxen får man bestämma själv.
Samtidigt är kanske det här första dagen i resten av mitt liv, vad fan det nu betyder. Och livet är kort, och ens dagar är räknade, osv osv. Och alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet, som tjejer brukar ha som citat på sina profiler på internet.
Allt detta skitsnack man ska vara tvungen att lyssna på. Skratta mot spegeln varje morgon. Andas med magen. Och såna där affirmationer. Självkänsla nu. Var dig själv. Möt varje ny människa öppet och utan att döma. Fan och hans moster.

Är det inte när man läser nåt kul som man tar vara på sin tid allra allra bäst? I den här norska tv-serien Dag som jag just sett, så säger han nåt fint i början om att han vill uppleva kultur ifred, läsa varje fantastisk bok och höra varje underbar platta och inte dela det med någon. Jag önskar lite att jag var mer sån, men käften klapprar för mycket, jag måste dela allt med alla hela tiden.

Och nu ska jag ut och dansa. Förstå mig rätt här ovan, jag är kär och har tak över huvudet och norska pengar osv, det går ingen nöd på mig bara för att livet är meningslöst.