Relationer

Slutade med den förbannade allergimedicinen för några dagar sen. Hellre nysa hela dagarna än vara sur och trött och jävlig mot alla runt omkring en.

Häromdan var det nån som tyckte synd om mig för att L bygger ett eget soundsystem. Det skulle vara för att han är borta mycket, eller för att han sitter och räknar i huvudet på sina millimeter medan vi typ äter middag. Det är inte alls synd om mig för det. Tänk om man hade torskat dit på en kille utan intressen, som aldrig nördade på nåt. En bra sak med L är också att han har så stor respekt för andras intressen. Jag får vara med Strindberg hur mycket jag vill, han blir aldrig svartsjuk.

På Familjeliv är det här med intressen ett stort problem i folks relationer. Det finns så hysteriskt roliga diskussionstrådar, jag kommer inte ihåg om jag återgett dem tidigare, men de är ofta ungefär såhär: "Han gick ifrån fredagsmyset!!! Hur kunde han gå till en kompis och vara borta till sent, varför vill han inte vara med mig, det var ju fredag och allt!" Och som svar får de allt som oftast: "tyvärr, han är nog otrogen. annars är man med sin tjej på en fredag". Eller den här: "Hur mycket hinner man wow:a när bebisen kommit? Jag spelar så mycket jag kan nu när hon är gravid, men jag tänker att 3 timmar per kväll måste jag väl få spela sen iallafall?"
Åh, folks problem, det är nästan som poesi. Jag tycker så mycket om deras små sjuka individuella egenheter, men på samma gång är alltihop så fullt av samhällsstrukturer och sociologi. Det är ändå tur att internet finns, nu när jag mest hänger med grabbar som inte vill dela med sig av sina relationsproblem, snåla som de är.