Kvinnedagen
Tiden går, det är ett som är säkert. Jag missade demon på 8 mars, hann inte dit, tänker jaja, det är snart igen, ett år går ju så fort. Parollerna iår var:
-Støtt kampen mot vold, voldtekt og menneskehandel.
-Stopp pornokulturen!
-Prostitusjon er vold, bedre hjelpetiltak –håndhev sexkjøpsloven.
-Ja til et inkluderende arbeidsmarked - nei til etnisk kjønnsdikriminering.
-Lovfest rett til heltid, ja til 6 timers dag.
-Trygge aborter til alle jordens kvinner.
-Nei til salg av kropp – nei til surrogati.
-Selvstendig status for familiegjenforente - Fjern treårsregelen!
-Merk retusjert reklame.
-Kvinners rettigheter kom ikke uten kamp - mer STØTTE til kvinneorganisasjoner.
Jag har liksom en lite skräckblandad förtjusning för norsk feminisms tradition av porrmotstånd. I Sverige har vi mer av en "allt-är-okej"-mentalitet, allt får plats, alla ska med, folk är olika, vi dömer ingen. Det hänger ju ihop med att man har ett kvinnosolidariskt ideal. Att vi var först i världen med torsklagen, där torskarna kriminaliseras och inte kvinnorna. Att vid blockader mot strippklubbar och liknande samlar man in pengar till kvinnorna för förlorad arbetsinkomst. Och att det alltid finns en diskussion runt individuella situationer, en förförståelse för utsatta kvinnor, ett "vi" som gäller alla kvinnor. Jag är rätt stolt över det.
Samtidigt är den norska feminismens kompromisslöshet rätt skön. Det dåliga är att det finns brister i kvinnosolidariteten och ibland lyser igenom ett förakt mot de mest utsatta kvinnorna. Det bra är att det riktigt sjunger av förakt mot torskarna och porrkonsumenterna. Det är uppfriskande, gör mig på bra humör, faen vad gött det är när folk är förbannade.
Men vad är det här med nei til surrogati? Är det nån som vet nåt om det?
Hursomhelst. Min 8:e mars innehöll ett par oönskade grattis-sms, ett tappat ciggpaket, några öl på reggaekväll och ett störtlöjligt bråk om hår och rakning. Med sorg i hjärtat tänker jag tillbaks på ungdomen, på handritade affischer och långa pressmeddelanden, på hur vi satt allesammans med huvena ihop över en karta och ritade upp världens sjukaste längsta demo-rutt, hur vi målade plakat och bakade kakor hela kvällarna, hur vi budgeterade för en flaska helium till ballongerna, hur vi stal facklor (och på preskriptionstider?), jag tänker på fuldansen, på avsminkningshinken, på den hemliga äckeldunken i källaren, på "Squeeze-It"-ketchupen som gjorde sig så bra att spruta på ett par bindor och sätta på plakatet "Gratis mensskydd nu!", på bråk och skrik och skratt och gråt. Nu långt efteråt känns det lite sorgligt, ett 30-tal brudar i sextonårsåldern som trodde att vi gjorde skillnad. Nu efteråt vet man bättre. Nu efteråt, när man träffar sin tiotusende idiotkille som berättar för en att tjejer borde raka sig, att vi inte duger som vi är. Eller som ignorerar en för att man är tjej och bara säger hej till ens pojkvän, och avbryter en eller ställer sig med ryggen till. Eller vill förklara sin fantastiska teori som han tror han kommit på själv om att könen är olika och borde hålla på med olika saker, och att jag ska acceptera det, för han har kommit på det, den smarta jäveln. Eller tycker han ska få gå på strippklubb hur mycket han vill, för allt måste vara så förbannat fritt hela tiden, annars blir det Sovjet, kan jag försvara det, va? Eller som ska dryga sig om huruvida jag är pk. Varför skulle jag inte vara det? Pk är det enda civiliserade sättet att vara på, om vi nu ska leva tillsammans.Hur kan man vilja vara något annat?
Vi var så unga och oförstörda. Vi hade inte mött tiotusen såna killar, bara kanske femtio.
-Støtt kampen mot vold, voldtekt og menneskehandel.
-Stopp pornokulturen!
-Prostitusjon er vold, bedre hjelpetiltak –håndhev sexkjøpsloven.
-Ja til et inkluderende arbeidsmarked - nei til etnisk kjønnsdikriminering.
-Lovfest rett til heltid, ja til 6 timers dag.
-Trygge aborter til alle jordens kvinner.
-Nei til salg av kropp – nei til surrogati.
-Selvstendig status for familiegjenforente - Fjern treårsregelen!
-Merk retusjert reklame.
-Kvinners rettigheter kom ikke uten kamp - mer STØTTE til kvinneorganisasjoner.
Jag har liksom en lite skräckblandad förtjusning för norsk feminisms tradition av porrmotstånd. I Sverige har vi mer av en "allt-är-okej"-mentalitet, allt får plats, alla ska med, folk är olika, vi dömer ingen. Det hänger ju ihop med att man har ett kvinnosolidariskt ideal. Att vi var först i världen med torsklagen, där torskarna kriminaliseras och inte kvinnorna. Att vid blockader mot strippklubbar och liknande samlar man in pengar till kvinnorna för förlorad arbetsinkomst. Och att det alltid finns en diskussion runt individuella situationer, en förförståelse för utsatta kvinnor, ett "vi" som gäller alla kvinnor. Jag är rätt stolt över det.
Samtidigt är den norska feminismens kompromisslöshet rätt skön. Det dåliga är att det finns brister i kvinnosolidariteten och ibland lyser igenom ett förakt mot de mest utsatta kvinnorna. Det bra är att det riktigt sjunger av förakt mot torskarna och porrkonsumenterna. Det är uppfriskande, gör mig på bra humör, faen vad gött det är när folk är förbannade.
Men vad är det här med nei til surrogati? Är det nån som vet nåt om det?
Hursomhelst. Min 8:e mars innehöll ett par oönskade grattis-sms, ett tappat ciggpaket, några öl på reggaekväll och ett störtlöjligt bråk om hår och rakning. Med sorg i hjärtat tänker jag tillbaks på ungdomen, på handritade affischer och långa pressmeddelanden, på hur vi satt allesammans med huvena ihop över en karta och ritade upp världens sjukaste längsta demo-rutt, hur vi målade plakat och bakade kakor hela kvällarna, hur vi budgeterade för en flaska helium till ballongerna, hur vi stal facklor (och på preskriptionstider?), jag tänker på fuldansen, på avsminkningshinken, på den hemliga äckeldunken i källaren, på "Squeeze-It"-ketchupen som gjorde sig så bra att spruta på ett par bindor och sätta på plakatet "Gratis mensskydd nu!", på bråk och skrik och skratt och gråt. Nu långt efteråt känns det lite sorgligt, ett 30-tal brudar i sextonårsåldern som trodde att vi gjorde skillnad. Nu efteråt vet man bättre. Nu efteråt, när man träffar sin tiotusende idiotkille som berättar för en att tjejer borde raka sig, att vi inte duger som vi är. Eller som ignorerar en för att man är tjej och bara säger hej till ens pojkvän, och avbryter en eller ställer sig med ryggen till. Eller vill förklara sin fantastiska teori som han tror han kommit på själv om att könen är olika och borde hålla på med olika saker, och att jag ska acceptera det, för han har kommit på det, den smarta jäveln. Eller tycker han ska få gå på strippklubb hur mycket han vill, för allt måste vara så förbannat fritt hela tiden, annars blir det Sovjet, kan jag försvara det, va? Eller som ska dryga sig om huruvida jag är pk. Varför skulle jag inte vara det? Pk är det enda civiliserade sättet att vara på, om vi nu ska leva tillsammans.Hur kan man vilja vara något annat?
Vi var så unga och oförstörda. Vi hade inte mött tiotusen såna killar, bara kanske femtio.
upplagd av Fritz
07:45
4 kommentarer:
Snubblade över den här artikeln i vår lokaltidning:
http://www.vk.se/822281/surrogatmodraskap-orimligt-och-ovardigt
Angående surrogatmödra-debatten. Har bara skummat den lite eftersom jag håller på att somna.
Tack! Bra att få läsa inlägg i debatten!
Ja herregud. Artikelförfattarna är helt ute och cyklar men kommentarerna är intressanta! I artikeln hasplar de ur sig saker som att barnet har rätt till en relation till "den kvinna som burit och fött det, den närmsta relation en människa har under hela sitt liv". Det kan man ju diskutera. Rent fysiskt är det ju en väldigt nära relation att ligga i magen på nån annan, men det minns man ju inte senare.
Sen det här med att ja till surrogatmödraskap skulle utgå från vuxnas intressen istället för barnens, många protesterar där nere i kommentarsfältet.. hur skaffar man barn för barnets skull? Är det i barnets intresse att bil producerat? Innan det finns?
Ligger lite livmodersfeminism och "heliga moderskapet"-blaj över det hela. Kul också att papporna är helt frånvarande. Där är det inte så noga med anknytningen, tydligen.
Det lilla stycket som är med om risken för "fertilitetsturism" och kvinnor i utsatta situationer känns ju mer som det centrala i den här frågan. Har fått en till kommentar om att kritiken mot surrogati från feministhåll gäller det hela med kvinnors kroppar som handelsvara. Ska ta och läsa på lite mer så jag hänger med.
Åh, nostalgin! Tur att vi lyckades dela ut gratis mensskydd på kvinnedagen utan sponsorer!
Javisst, tur! Minns hur det var några som bad om tips angående det, det var väl nån "riktig" organisation?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida