jul

Nu börjar det hetsas bland svenskarna, alla ska hem, julen ligger skitdumt till i år med nästan inga helgdagar, folk vet inte om de får ledigt från jobbet. Och tågbiljetterna tar slut men Swebus sätter in massa extrabussar efterhand som biljetterna bokas upp. Varenda svensk-i-osloforum är fyllt av inlägg om medåkning och bensinpengar hit och dit.
Norrbaggarna bara tittar på och börjar puppa in sig därhemma. De förbereder sin hiskeliga julmat, ribbe och pinnekött och lever och sånt där. Alla svenskar skyr den norska julmaten och undviker julborden, måste man gå så äter man hemma innan. På vårt julbord fick vi vanlig mat, vilket tillochmed norskarna var glada för.
Tydligen är det här med sju sorters kakor en norsk jultradition, jag har fått sorterna upprabblade för mig men glömt de flesta. Det är pepparkakor förstås, och smultringer (munkar) och sirapssnipper. På jobbet skrattades det mycket åt att jag uppfattar sirapssnipperna som lite kinky. Förklarade ordbetydelsen på svenska och det tyckte de också var kul, men min chef berättade lite mer om denna traditionsrika kaka, och ritade upp hur en sirapssnippa ser ut, liksom för att få fram dess oskyldighet. Det såg ut exakt som toalettklotter av ett kvinnligt könsorgan, men det såg hon inte förrän det var klart. Haha.
I övrigt är det precis som hemma. Samma köphysteri och julmusik. Det är bara färre som ger pengar till blåfrusna tiggare/musikanter/=Oslo-försäljare än vad det är hemma.* Jag har min lokala dragspelare här nere vid hållplatsen, han spelar en så sorglig låt varje morgon där vid sjusnåret, jag brukar ge honom pengar och då säger han "takk" och så säger jag "tack", vanligt för oss som mest har jobbat i servicebranschen. Men det är ju den sorgliga låten jag tackar för. Jag har den på hjärnan hela morgonen, jag passerar hon som sitter och röker crack vid t-banan, missar mitt byte, står och fryser och gnolar den där låten, om och om igen.
Jag kommer hem snart.


* =Oslo är namnet på de hemlösas tidning, som Faktum ni vet. "Er lik oslo" uttalas det, de säger inte "älikamä" som vi säger.