strejk och mat
Det är strejk i Norge. Transportarbetarna och renhållningsarbetarna. Typ hela offentliga sektorn hotar också att gå ut, om inte förhandlingarna fixar sig idag.
För mig innebär det att vi inte får några varor till jobbet. Jag får lalla runt med kunderna och visa det vi har kvar. Mer än en gång har jag fått höra:
"Hvor lang tid tar det før dere får inn fler av disse?"
Jag: "Ja, det är beställt, så det kommer när transportstrejken är över."
"Men hvor lang tid omtrent?"
Och så kan vi hålla på ett tag. Gud.
Vad värre är; den allmänna åsikten i Norge är att vill man ha mer pengar får man väl byta jobb. Enkelt og greit. Opinionen bland folket är emot folket, som det ofta är. Ur led är tiden, och så vidare.
Själv har jag just varit hemma i världens vackraste Göteborg och bränt lite pengar. Lite hamnade hos Net-on-net, resten på Cafè Kardemumma i Majorna, Pizzeria Mums vid Almedal, Jonsborggrillen på Avenyn, Solrosen på Haga och Andrum i Brunnsparken. Jag äter mig genom stan. Om inte världens bästa människor bodde där skulle det ändå vara värt det att åka trettio mil för detta veganmatens paradis.
Då fick jag ändå lov att hoppa över Cafèva, Hängmattan, Hagabion, Old Corner, Pustervik, Alexandras eller vad det heter där i Saluhallen, och föralldel Bellevue-falafeln. Man hinner inte äta tillräckligt mycket på en helg helt enkelt.
Tillbaka i Oslo i kallt väder och dålig mat. Efter pengaslöseriet räknade vi lite och insåg att det för första gången inte ser så bra ut ekonomiskt. Om en vecka blir vi en färre som delar på hyran. Alla har csn att betala den här månaden. En av oss får ingen lön förrän nästa månad. Och igår damp elräkningen ner. Elvatusen för två månader. Satan.
Alla har åkt på strömräkningsmällar i vår, när man skickat in den där förbannade mätarställningen så har det förstås dragit mer i vinter än man betalt för. Så då kommer uppgöret. En kompis som bor i lägenhet, två pers på hälften av vårt hem ungefär, hade ändå fått över åttatusen för två månader. Och vi har ju ett helt hus, och lagar mat hela tiden och diskmaskinen går jämt och sådär.
När vi hade accepterat räkningen började vi genast släcka lampor och hålla på. Sent vaknar katten, eller hur det nu är?
För mig innebär det att vi inte får några varor till jobbet. Jag får lalla runt med kunderna och visa det vi har kvar. Mer än en gång har jag fått höra:
"Hvor lang tid tar det før dere får inn fler av disse?"
Jag: "Ja, det är beställt, så det kommer när transportstrejken är över."
"Men hvor lang tid omtrent?"
Och så kan vi hålla på ett tag. Gud.
Vad värre är; den allmänna åsikten i Norge är att vill man ha mer pengar får man väl byta jobb. Enkelt og greit. Opinionen bland folket är emot folket, som det ofta är. Ur led är tiden, och så vidare.
Själv har jag just varit hemma i världens vackraste Göteborg och bränt lite pengar. Lite hamnade hos Net-on-net, resten på Cafè Kardemumma i Majorna, Pizzeria Mums vid Almedal, Jonsborggrillen på Avenyn, Solrosen på Haga och Andrum i Brunnsparken. Jag äter mig genom stan. Om inte världens bästa människor bodde där skulle det ändå vara värt det att åka trettio mil för detta veganmatens paradis.
Då fick jag ändå lov att hoppa över Cafèva, Hängmattan, Hagabion, Old Corner, Pustervik, Alexandras eller vad det heter där i Saluhallen, och föralldel Bellevue-falafeln. Man hinner inte äta tillräckligt mycket på en helg helt enkelt.
Tillbaka i Oslo i kallt väder och dålig mat. Efter pengaslöseriet räknade vi lite och insåg att det för första gången inte ser så bra ut ekonomiskt. Om en vecka blir vi en färre som delar på hyran. Alla har csn att betala den här månaden. En av oss får ingen lön förrän nästa månad. Och igår damp elräkningen ner. Elvatusen för två månader. Satan.
Alla har åkt på strömräkningsmällar i vår, när man skickat in den där förbannade mätarställningen så har det förstås dragit mer i vinter än man betalt för. Så då kommer uppgöret. En kompis som bor i lägenhet, två pers på hälften av vårt hem ungefär, hade ändå fått över åttatusen för två månader. Och vi har ju ett helt hus, och lagar mat hela tiden och diskmaskinen går jämt och sådär.
När vi hade accepterat räkningen började vi genast släcka lampor och hålla på. Sent vaknar katten, eller hur det nu är?
2 kommentarer:
Och sent vaknar katten och tackar för fantastiskt bloggande som uttrycker ganska mycket ungefär hur jag också upplever Oslo. Säg att det inte är slut?
Tack!! Nej, det är inte slut, det börjar om. Outtömligt ämne.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida