Det är en riktigt tråkig söndag. Jag har suttit och filat på ett tävlingsbidrag till en tävling jag snubblade över: skriv ett barnboksmanus, vinn tjufemtusen spänn. Lätt, tänkte jag. Men det var det inte.
I ett anfall av nostalgi går jag in på en tidigare välbesökt hemsida: blienvinnare.com. Fast nu får jag hänga på blienvinner.com, den norska motsvarigheten. Där ligger massvis med dumma tävlingar och man kan välja efter priskategori, t ex pengar då, som intresserar mig. Då ska det fyllas i scheman och tas emot nyhetsbrev för all framtid, det ska skrapas fiktiva lotter och skrivas slogans. Jag är föralldel ganska bra på slogans. Har vunnit en mobil och en dator i mina dar.
Det var en del nyheter på sidan. En ny populär tävlingsform var bloggtävlingar, som går ut på att man ska skriva ett inlägg på sin blogg om en viss grej, skicka in länken till tävlingen och sen vänta på att vinna. Så om det dyker upp ett lite menlöst inlägg här som handlar om läppar (tävlingen var sponsrad av Lypsyl) så är det för att jag vill vinna en MacBook Pro och inte har mycket till stolthet kvar.
Vidare hittar jag den enda novelltävlingen (har en förkärlek för såna) men där är prissumman ynka tusen kronor. I presentkort. På Kondomeriet.
Nej, det blir det inget med. Istället börjar jag på ett test på en tävling om gratishotellnätter. Det är helt irrationellt gjort, jag avskyr ju att åka bort. Men i det här läget kan jag tänka mig att vinna vad som helst. Testet handlar om vilken typ av romantiker jag är. Frågorna är helt puckade och svarsalternativen värre:
"4. Det är alla hjärtans dag och du...
... ser fram mot vad som komma skall. Du vet inte vad som väntar men kul ska det bli!
... tycker att alla anledningar att fira kärleken är goda. Må så vara att det är en stor konsumtionskarusell, men det struntar du i.
... har köpt en så'n där hjärtformad chokladask. Och bokat bord på restaurang. Så det så.
... vet inte riktigt vad du ska göra för att nog uttrycka din kärlek. Paris, Rom, luftballong - allt känns för banalt."
Ja, jag fick ju lov att ta sista alternativet. Allt känns faktiskt banalt. Jävla trams.
Efter åtta frågor i samma klass kommer plötsligt:
"9. Läser du böcker?
Ja
Ja men bara ljudböcker
Nej
10. Vad är viktigast när du köper underkläder?
Pris
Kvalitet
Design"
Vid det här laget har jag hederlig som jag är suttit och tänkt igenom min och L:s relation, utifrån de fåniga frågorna. Kanske har vi inte frukost på sängen tillräckligt ofta. Kanske skulle man skicka mer gulliga sms, jag vet inte. Och jag fortsätter klicka, ja, jag läser böcker, vem läser inte böcker? Och underkläder, 100% bomull är viktigt, det har man lärt sig den hårda vägen, så jag tar väl svarsalternativ kvalitet fast jag menar material. Och då kommer sista frågan;
"11. Vill du veta hur du kan minska ditt upptag av fett i den dagliga kosten och gå ner i vikt utan att banta?
Ja
Nej"
Nejnejnej, det vill jag absolut inte veta. Då måste man tänka på det också, jag har fullt upp för fan, och dessutom är jag feminist, varför har ni ingen fråga om det? Jag fattar ju att de här sista frågorna är för att de ska veta vilken direktadresserad reklam de kan rikta in sig på att bombardera mig med. Men jag var liksom ändå lite oförberedd på deras ton. De lurade mig att tänka på kärlek och olika problem, så förbannat utstuderat.
Äsch. Sista tävlingen jag hoppar på är en romantävling. Hundratusen norska i prispotten. Och visst kan jag slänga ihop en roman före första april. Jag har ju bara hållit på med min anspråkslösa diktsamling i drygt åtta år.
Det är Det Norske Samlaget som arrangerar tävlingen, vilket vi vid det här laget vet inte har något med Kondomeriet att göra, det är bara Norges största bokförlag som råkat få ett så olyckligt namn. Romanen ska handla om vår tids utmaningar. Herregud. OCH den måste vara skriven på nynorsk.
Där ger jag mig. Okej, det var inte min tävling. Det bidde inga vantar, det bidde ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar