snö

Nej vet ni vad. Alla pratar om det och det börjar bli riktigt tjatigt, men faktum kvarstår; det är för mycket snö. Det finns ingenstans att skotta upp det. Vi försöker välja vilka områden vi kan kan ha som otillgängliga: "Här då? Här behöver vi kanske inte komma fram? Kan vi låta bli att gå till garaget tills våren kommer? Skotta upp det häråt då vettja". Det är ju rent löjligt.
Har således hållit mig inne hela helgen, själv. Förkovrat mig i tidningar, bilagor och bloggar. Första Klassekampen kom igår och uppehöll mig större delen av dagen. Den levde upp till förväntningarna. Om man ger bort den på några veckors provprenumeration kan man få fina premier som jag förstås är väldigt sugen på. Problemet är bara att jag liksom inte känner så många lämpliga provare här. Hur tusan ska jag komma åt premierna?

För att fortsätta den tidigare tråden om muslimerna: stötte på en poäng i en artikel i Klassekampen som tyvärr går stick i stäv men min ståndpunkt om nyttan i yttrandena. Alltså att ena parten kan låta bli att rita karikatyrer som den egentligen är helt ointresserad av, till förmån för den andra parten, som då slipper betydande obehag. Vi kan hjälpas åt, helt enkelt.
Det är iallafall en tjomme från universitetet, en lektor i filosofi, som skriver att en väsentlig poäng med yttrandefriheten är att det inte kan göras skillnad mellan kloka och icke-kloka yttranden. Det skulle isåfall kräva en instans som satte standard och höll koll, och så kan vi inte ha det.
Ja, jag blir ju tvungen att hålla med, även om vi då grundar det här samhället på ett tvång att behöva lyssna på massa idioter. Och se deras barnsliga teckningar fläkas ut i det offentliga rummet.
Men fantasin om ett kontrollsamhälle som kräver att befolkningen yttrar sig först när den faktiskt har något att komma med, den har jag kvar, i all hemlighet. Jag fattar ju att det inte går. Det är vansinnigt odemokratiskt. Demokrati innebär just nu just här rätten att sprida dumhet, och internet har visat sig oöverträffbart i detta syfte. Hurra för mänskligheten. Och internet.

Den hära lektorn menar i vilket fall som helst att konflikter är nyttiga. Så då kan man väl säga att det finns en nytta med idiot-uttalandena ändå. De gör att konflikten fortsätter. Han skriver om den kollektiva läroprocessen, som vi alltså är mitt uppe i. Han skriver om arbetarrörelsen och konflikter som leder till samhällets utveckling. Ja ja ja. Det är bra och sant alltihopa.
På demonstrationen förra helgen hade en studentkille utmärkt sig, han heter Mohyeldeen och under sitt tal hade han sagt något om att en händelse som 11 september skulle kunna ske på norsk mark. Men det var tydligen inte menat som ett hot, mer som ett realistiskt påpekande, jag vet inte. Och hela demonstrationen gick ju ut på att muslimer ska få mer i respekt i det norska samhället, och att teckningarna och angreppen bara föder mer hat. Så det är inte så himla stort ändå, tycker jag.
Iallafall, efter det här har alla polisanmält varandra fram och tillbaka. Islamsk Råd och massa andra organisationer tar starkt avstånd från Mohyeldeens uttalanden och det som känns lite bra är att det norska etablissemanget och kanske också folk i gemen här för första gången lägger märke till att det finns olika muslimer som tycker olika saker.
Nyttiga konflikter. Det kanske är så. Jag blir hursomhelst lite inspirerad av att det finns dom som ser hopp här omkring oss. Och också av att se radikalism och engagemang och passion mitt i den här förbannade loja liknöjda paradise-hotel-&-fryspizza-samtiden.