svensk mat

Nu börjar förråden ta slut på allvar. Havregrädden har varit slut i två veckor. Havremjölken ännu längre, köper den dyra nere på ica. Bland konserverna är det bara lite sorglig sparris kvar. Rätt ovärt med sparris på burk ändå, den är inte det minsta lik den riktiga. Vi är också inne på sista havregrynspaketet. Rågflingorna har bara smulor kvar i botten på påsen.
Tartexen är slut sen i julas. Cigaretter och rapsolja och kaffe har vi fått köpa norskt. Dyrt och dåligt.

Alltså har vi planerat en "harrytur" hela veckan. Ordet Harry kan betyda töntigt, lamt, raggarcruising, men även ihop med ordet "tur"; shoppingresa till Sverige.
För oss utan bil går bussarna Timeekspressen och Grensependeln från Oslo till Nordby Köpcenter utanför Svinesund. Jag har varit där en gång, med bil med en kollega, när vi ändå hade varit på jobbmöte i den norska staden Fredriksstad som ligger nära gränsen. Sent på söndagkväll svängde vi in på det stora, lysande och blinkande Nordby Köpcenter. Allt fanns. Hur många affärer som helst. Sprit, kött och cigaretter i mängder. Vi hade kort tid på oss så vi parkerade, sprang in på tobakskiosken, sen in på mataffären, kollegan plockade på sig olika sorters kött och jag olika sorters lyxveganprodukter och mina förbaskade gamla havregryn. I kassan kunde man betala med svenska och norska kontanter och alla sorters bankkort.
I panik köpte jag lite olika frysmat som förstås behövdes ätas upp samma kväll eftersom de tinade i bilen. Inte så smart, men när allt finns som inte finns hemma och man måste skynda sig blir det lite hursomhelst. I kassan vände jag och sprang in igen eftersom jag kom på dill- & gräslökchipsen som inte finns i Norge. Kom sålunda hem med bara konstiga saker.

Anyway. Bussarna tar dubbelt så lång tid som bil, men det är rätt billigt och man behöver inte tänka på biltullarna eller nånting. Det blir ju mer släpande men L har stor ryggsäck och rullväska a lá pensionärstant, och jag har Manpower-bagen och Blåkläder-ryggsäcken. Det kan gå.
Men. Bussarna går bara två gånger om dagen på helgen. Vi vill åka imorgon. Vi skulle kunna åka klockan tio, vara framme kvart över tolv, och åka hem igen klockan ett. Då kommer det bli samma sak; chips och tinande frysvaror och meningslöshet. Annars måste man stanna till sju på kvällen. Sju timmar på kanske Nordens största köpcentrum. Ve och fasa. Så kul är det inte därborta.
Kollade som ett alternativ med ovan nämnda kollega hur hon har det på bilfronten. Hon är på hytta. (betyder bortrest, med bilen.) Dessutom är bilen lite trasig och kreativt lagad med gaffatejp. Vi övervägde att kolla med en annan kompis, som antagligen bara har bilen stående. Men han har nyss hjälpt oss att köra hem massa grejer som jag impulsivt shoppat på norska motsvarigheten till Blocket. Känns lite sådär att tjata på honom igen.

Så det blev the norwegian way. Vi viftade med kreditkorten. Ringde Hertz och bokade en hyrbil för hela söndagen för hur mycket pengar som helst.
Det sticker nog i ögonen på vissa. Och jag är lite skamsen över min slösiga livsstil. Men vad ska man göra? Det finns ju ingen mat! Jag är nu en gång konstruerad så att jag behöver svensk mat. Jag behöver färska råvaror, vegetabiliskt framställda basmatvaror, och möjligen lite chips vid sidan om.
Kosta vad det kosta vill. Fram med reggaeplattorna och kartboken, sätt dig vid ratten, jag kan sjunga och berätta Bellman-skämt hela vägen. Jag har blivit framröstad till världens bästa medåkare. Nu kör vi.