Böcker

Man kan få ångest av att tänka på hur många böcker det finns som man inte kommer att hinna läsa. Det blir nödvändigt att sålla. En bok har tre chanser hos mig. Det börjar med en ful ordupprepning. Check. En gång är ingen gång tänker jag då, överseende, och fortsätter läsa. Men bekymmersrynkan uppenbarar sig i pannan, fast jag är så ung. Det är böckerna som sliter på mig, helt klart. Ett par stavfel slinker igenom, så kan det vara, det är ingen som satsar på korrektur nuförtiden, värsta utebranschen. Men sen kommer det oundvikligen; det hafsiga kvinnoporträttet som inte övertygar, hon är helt enkelt inte trovärdig, jag köper inte hennes agerande eller det hon säger, här stämmer det bara inte. Efter detta lägger jag bort bokfan och försöker glömma den. Men så glider den omkring mellan sängbordet och väskan och toan och vardagsrummet och rätt vad det är så sitter man med den i knät igen. Och då är det tredje och sista chansen. Och plötsligt uppenbarar det sig, den är rent ut sagt skitdåligt skriven, historien kommer inte fram för språket är för konstlat och jag kan inte läsa det här, jag har ju inte tid, tänk på hur många böcker det finns. Och sen är den författaren körd hos mig för all framtid.

Det här har hänt med:

Johanna Nilsson: Rebell med frusna fötter.
D.H. Lawrence: Söner och älskande.
Klas Östergren: Fantomerna.
Per Olov Enquist: Magnetisörens femte vinter.
Mian Lodalen: Trekant.
Torbjörn Flygt: Verkan.
Peter Benchley: Hajen. Okej, den läste jag klart. Den var ju spännande.
Charlotte Brontë: Jane Eyre.
Och tyvärr också Suzanne Brøgger.
Sorry alltså, det är kört.