internet, igen

Så fruktansvärt trött på internet. Ja, nu kommer det ett riktigt gnälligt inlägg, det kan inte hjälpas. Få saker har sänkt min livskvalitet så mycket, det finns inget att riktigt jämföra det med.
Hur stor del av tiden man tillbringar med internet får man egentligen ut nåt av? Om internet vore en kompis skulle det vara en sån som man försökte undvika, som man inte ville ha med sig ut, en tråkig jävel, en som bara pladdrar massa dumheter och aldrig vill att man ska få hitta på nåt kul ifred.

Pratade med min kompis H som är kungen på brödbakning och matlagning. Jag klagade på recepten på internet och fick lyckligtvis medhåll. H brast ut i en lång beskrivning av hur de brukar vara: ett gott bröd som tyvärr tar ganska lång tid och är jobbigt att baka; ta ett kilo jäst och gegga ihop det lite med mjöl och vatten, vänta i tio minuter, lägg i ugnen i en kvart, osv. Gud va jobbigt. Alltså folk har så bråttom nuförtiden, och vill inte behöva planera nånting. Men det som stör mig mest är att internet fortfarande inte har lärt sig nån kvalitetshierarki. All information är lika mycket (eller lite) värd. Sist jag sökte efter nya recept med lång jästid sa google: "menade du bröd med kort jästid?" Nej, det menade jag inte. Jag menar ju det jag skriver. (Åh, vilken dålig kompis, om det hade varit en kompis, som aldrig lyssnar.)
Vi har ju som bekant varit inne på det här ett antal gånger tidigare, men jag måste säga det igen; internets problem är att Jossan93:s åsikt är lika mycket värd som till exempel en bagares med 40 års erfarenhet. Hennes brödblogg kan komma upp först bara för att hon har pengar eller många puckade läsare, och då tror internet att jag så gärna vill ta del av hennes kassa recept. Och ibland gör man missen att googla efter nåt veganrecept som man har glömt, och så kommer man in på nån matblogg där man kan få lära sig att göra spaghetti och tomatkrossröra. "Häll av vattnet med hjälp av ett durkslag eller en sil." Värt.

Åh vad sur jag blir. Om man brukar sista timmen innan man går och lägger sig till att läsa en bok, då blir man inte på så här förfärligt dåligt humör. Men vad gör man, dum som man är? Läser på aftonbladet med dess rasistkommentarsfält, som fortsätter att hållas öppna av nån outgrundlig anledning, troligtvis med hänvisning till den idiotiska internetdemokrati som är på god väg att ersätta den verkliga.

Och när man ska söka efter nåt så tycker google att man ska särskriva alla ord så man får mer träffar. Och då tror kidsen att man ska skriva så. Och sen sprids det artiklar om att det är snobberi att klaga på särskrivningar. Vi måste visst bejaka felstavningarna, för internets skull, nu ser samhället ut såhär och vi måste fortsätta. Människans orubbliga tro på att fortsätta sin egen utveckling, även om alla ser att det går till helvete.

Nuförtiden har alla internet i fickan också. Det är fullständigt obegripligt. När man är ute och går är ju för tusan enda gången man får vara ifred. Folk har tillochmed med sig det när de fikar med en kompis eller leker med sitt barn eller på dejt. Det värsta är när folk kommer gående på trottoaren och pillar med sin lilla fåniga datatelefon istället för att se sig för. Cyklar, bilar, folk med barnvagn (och jag) får vackert väja undan, för här kommer Jossan med sin bästa kompis internet och är så upptagen. Man ser det varje dag. Ibland sitter folk och håller på medan de kör också. I Norge är det olagligt att prata i telefon medan man kör, men jag tror inte de har gjort nåt åt de här datatelefonerna än. Det där juridiska ligger ju alltid lite efter, det är precis som när det dyker upp nåt nytt knark.

Och vadfan är det här app? Det är en grej man ska ha på sin datatelefon för att slippa gå in på internet och skriva in en adress, som jag har förstått det? För att det tar för lång tid, eller? Och sen dyker det upp typ homohatar-appar från USA och de kan såklart vara med för det enda kriteriet för att få ha en app är ju att det ska gå att tjäna pengar på. Alltid dessa förbaskade pengar, roten till allt ont, ja, och teknik då förstås.

Och google. Som anses vara ett så bra företag bara för att många vill jobba där, och för att de har en slogan som är typ "don't be evil". Jamendåså.

Och Facebook. Där tjejerna byter kön på info-sidan för att slippa bli dränkta i bantningsreklam varje dag. Om man kryssar i att man är kille får man nån annan reklam, jaktkläder eller nåt, inte fan vet jag.

Nu skulle man kunna tycka att jag får väl göra nåt åt det här, om jag mår så dåligt av det. Det är inte klädsamt att gnälla. Då kan jag svara att ja, jag ska det, jag har inte bara kommit på vad än. Man kan ju prova att ta sig ur alla de här eländiga communitysena och gå till biblioteket istället för att googla och så vidare. Men på banken är det svårt och dyrt att betala räkningarna nu, det är en sån tjänst som vi har effektiviserat bort, det är massa såna där praktiska saker som vi måste ha internet till nu, vi har inget val längre. Dessutom vill jag inte vara ensam i min bojkott. Jag vill att alla andra ska sluta med de här dumheterna, de också. Och på den fronten har jag inte kommit nån vart vad gäller taktik. Därför gnäll, klagan och tandagnisslan, tillsvidare.

Ni vet han Jonathan Franzen, han sa i nån intervju att det enda som är mer korkat än att vara värsta teknologifanet och helt okritiskt välkomna alla nya funktioner, det är att vara anti all ny teknologi. Jag blev lite besviken över det. Han är ju också mannen som har superlimmat fast internetkabeln i uttaget i datorn och sen klippt av den bara för att kunna få skriva ifred. Så jag trodde kanske att han kände som jag.