Rut

Norge håller liksom alltid ett öga på Sverige och hur utvecklingen går i grannlandet, det är ganska kul att följa. Ni vet det här med 10-års-trenden. Torsklagen infördes 10 år efter Sverige, och det här med att anställda inom Politiet osv får bära slöja var samma grej. Till nästa år börjar man slopa skattekorten, kanske inte efter svenskt exempel förstås, men jag har hört sägas i förklaringarna att "det blir litt sånn som i Sverige". Nu funderar man på RUT-avdraget. Och jag som brukar propagera för en hel del svenska ordningar biter mig i tungan.

Finns det nåt kvar att säga om hushållsnära tjänster? Jag har återkommande bråk om den här förbannade frågan, med vissa människor, och vi fortsätter säga samma typ av argument år efter år, utan att förstå varandra. Vi har ju den här "vem städar hemma hos städerskan?" eller "vem vill att dens barn ska ha en karriär som piga hos överklassen?" eller "om vi hade precis samma förutsättningar för att välja vad vi ville bli, då vore det inget problem att någon är städare" och så vidare i all oändlighet. Och sen har vi andra sidan som gärna åberopar jämställdheten, eller säger "vad är det för skillnad på att hyra in en hantverkare jämfört med en städare?" eller "varför tycker du att städyrket är så lite värt?" och sånt. En del förefaller tycka att det är lite klasskamp med RUT-avdraget, att det bara varit en förmån för de rika tidigare, men nu öppnas det för alla i jämlikhetens namn. Jodå, alla är jämlika utom städerskan. Säger jag då.

Det stora problemet är ju inte städningen i sig. Precis som att problemet med porren inte är att folk har sex på film. Etc.
Problemet är att vi inte klarar att göra industri av nånting utan att fullständigt fucka upp det och göra det orättvist. Och sen är det en massa andra problem inblandade också. Vi försöker bota symptomen istället för sjukdomen, som vanligt. Är det rimligt att vi jobbar så mycket så vi inte har tid att städa toaletten, till exempel. Nej, det är det inte.
Problemet är ju också det med skattepengarna. Vad ska jag med avdrag på städningen om mitt framtida barn inte får förskoleplats eller mina föräldrar inte får rimlig hjälp på ålderdomshemmet, en vacker dag? Toaletten blänker men allt annat går till helvete. Herregud så dumt.
Ibland provar vi också att jämföra med barnomsorgen, för nuförtiden kan man ju få pengar för att vara hemma med sina barn istället för att ha dem på förskolan. Och då kanske man borde få betalt av staten för att städa sin egen toalett istället för att använda sig av den offentliga tjänsten? Igen, herregud vad dumt.

Vidare sägs det att man minskar svartarbetet, RUT-avdraget finansierar sig självt eftersom det också kommer in mer skattepengar som man liksom gick miste om förut. Det skiter jag i. Det var överklassens gamla jävla oskick att tvinga utsatta människor att jobba svart hemma hos dem, för att de själva var för viktiga och för fina för att ta hand om sin egen skit, de hade dessutom mage att göra om det till att de hjälpte dessa människor, och det här oskicket skulle sedan upp på samhällsagendan som något föredömligt beteende, bara det putsades till lite i kanten, alltså gjordes vitt. Det är oskicket som ska ändras, inte omständigheterna för det.
Själva utförandet att dra en mopp över golvet eller torka av ett fönster är väl inga sämre eller mer ogiltiga arbetsuppgifter än några som helst andra. Det är omständigheterna. Ibland säger folk att den som städar på en skola eller ett bibliotek eller ett sjukhus borde ju uppvärderas, och vill få det till att det skulle vara samma sak som att vara piga hemma hos en såndär viktig och fin person. Ja, deras arbete ska uppvärderas, och nej det är inte samma sak. Bibliotek och skolor och sjukhus hör till det offentliga och gemensamma och självklart måste det städas där, det är en samhällsuppgift som är till nytta för alla. Egentligen tror jag dock att det skulle bli bättre om vi delade på det jobbet, om det inte är nån som hemskt gärna vill göra det själv.
Ja, det är ju det också. Det är massa utopi inblandat. En hel massa förutsättningar behövs innan vi kan styra upp det här, kanske innan jag ens kan göra mig förstådd med RUT-förespråkarna.
Såhär ungefär: det ska finnas jobb till alla, fast lagom mycket, ingen ska jobba ihjäl sig och ingen ska behöva gå utan. Och alla ska kunna välja vad de vill hålla på med, ha samma chanser och samma skyldigheter, ingen ska vara rikare än någon annan, ingen ska sko sig på andras bekostnad, den som behöver hjälp ska få hjälp
och så vidare i all oändlighet. Jag kanske är verklighetsfrånvänd som är emot hushållsnära tjänster för att frågan passar så dåligt ihop med detta ovanstående. Men då vill jag bara få sagt att alla de andra, som är för på grund av att frågan passar så bra ihop med deras kapitalistiska individualistiska roffa-åt-sig-samhälle, är förbannade cyniker utan ideal. Såklart att vi inte förstår varandra.