en gubbe

Jag har ont i tänderna och måste gå till tandläkarn, för första gången på evigheter. En gång i tiden tyckte jag att det var smart att lura tandläkarn så de inte kunde skicka kallelse. Så här i efterhand vet jag inte om det var så smart.
Det tar emot att gå dit här i Norge. Jag vet ju hur slarviga norrmännen är. Dessutom är allt privat och det finns ingen kvalitetssäkring, inget högkostnadsskydd, de kör mera djungelns lag på allt. Men för att få gå i Sverige måste man ha en fast svensk adress. Man omfattas heller inte av högkostnadskyddet om man har utvandrat. Det är ju egentligen helt i sin ordning då jag inte betalat skatt i Sverige på tre år. Rätt ska vara rätt.

Ledsenheten från helgen är som bortblåst, för jag har träffat en norsk kommunistgubbe idag! Det är min första. Det kom liksom på tal för han skulle köpa en röd skjorta, och det var ju första maj igår. Ingen här utom jag går i tåg (och enligt Aftonbladet tyckte 72% av 35000 röstande att vi kunde skippa 1 maj, men det är ju bara Tomas Ledin-folk som läser den där skiten ändå) och när gubben frågade om vi gått i tåg och var kommunister så trodde jag han skämtade. Man har ju hört det förr. Sjukt kul skämt. När jag förstod att han menade allvar blev jag överlycklig: "är du det på riktigt, ja då är jag det med!" Som i Fucking Åmål, kommer ni ihåg?
Jag sa att jag inte vetat om han skojade, "det är ju inte så vanligt nuförtiden, jag ligger lite lågt jag". Det tyckte han var kul.
Han var lite nedstämd för han hade varit yngst i sitt block (han var runt 60 år). Så pratade vi lite om rekryteringsproblemen. Jag sa att det är hårda tider, men han sa att folk har det för bra. Vi menar nog egentligen samma sak.