banansvenskarna

Jo visst har jag sett det. Och visst känner jag till svenska föreningen, tillräckligt bra för att aldrig ha varit där. Jag har dessutom både sett klottret och hört låten om partysvenskarna. Två saker är roliga i låten.
1: "at du klær deg som dama di" osv. Kul för att Oslo-norskarna är så extremt homogena vad gäller utseende. De har samma stil allihop. Samma frisyrer. Oslo-norskarna blir provocerade av partysvenskarnas kläder, de är väl för...tja, jag vet inte, könsneutrala? Är det det de menar med gay? Och Oslo ÄR ganska macho, ganska stifft, killarna vill ha mycket muskler och 99 procent av brudarna går i högklackat. (Det låter som en hel hjord med djur när de skyndar sig i tunnelbanan, när jag hör dem bakom mig föreställer jag mig att det är älgar.)
2. Raden som handlar om att vara norsk på krogen och bara möta svenskar, men partysvensken måste gå hem och lägga sig klockan tolv för han/hon ska upp och ta första passet på 7-Eleven och fixa korv och fyllemat åt jagpersonen (norsken). Vet inte riktigt varför jag tycker det är så kul. För att svenskarna är här och tar jobben som norskarna inte vill ha, antar jag. Som programmet handlade om.
Vi stötte på ett par polska killar som vi snackade lite med när vi var ute för ett tag sen. Pratade om att det är vi svenskar och polacker som håller Norge igång och utan oss skulle de aldrig klara sig. Ta bara byggbranschen och restaurangbranschen, de skulle gå käpprätt. Inte så mycket substans i det samtalet kanske, men jävligt gött att bilda ett vi med polackerna. Det är inte mycket sånt nuförtiden; vi:n.
Vidare. Programmet var ju sant då, svenskarna bor helt förskräckligt och Oslo har helt klart sin beskärda del av råttor och kackerlackor. Lägenhetsstandarden är mycket sämre än i Sverige men priserna högre. Och det finns såklart folk som passar på att sko sig på dom som kommer dit utan kontaktnät. Men jag tyckte framförallt att de var påväg in på nåt intressant när Janne Josefsson pratade om svenskströmmen över gränsen. Han sa ungefär: "jaja, norrmännen gör narr av svenskarna, men handlar inte det här om något annat? Är det inte så att Sverige har svikit sina unga?" Och 27 % ungdomsarbetslöshet och sådär. Och sen handlade resten av programmet om hur unga nuförtiden flyttar omkring efter jobben, och majoriteten av Sveriges kommuner sliter med avbefolkningsproblem. Det är ju inte bra. Det är ju en större problematik än bara det här att Oslo-norskarna tröttnar på sina svenskar.
Senare pratade jag med mamma och hon var sur. "Skala bananer är väl också ett jobb? Det behöver väl också göras? Heller det än att gå arbetslös!" och jag tyckte att hon hade lite rätt. Man ska inte gå omkring och hålla sig för fin för att skala bananer.
Sedan tänkte jag på min kompis. Han stack till Oslo när jag stack till Göteborg ungefär. Massa år sen. Och han trivs som fisken i vattnet. Han rör sig i stan som jag gör i Göteborg, det är rätt kul att se på. Plötsligt insåg jag att alla de där hundåren, när vi gick arbetslösa, sökte hundra jobb på tre månader men fick inget, hade sen lite tur och kom in på timmar nånstans tillfälligt, skrapade ihop tillräckligt till hyran, pluggade bara för att få csn och liksom få ihop det ett tag till, under all den tiden, då har han haft det finfint. Han är van att det finns massvis med lägenheter och jobb, det är bara att ringa ett par samtal, han har aldrig behövt gå utan jobb i mer än en vecka. Nu funderar han på att flytta till Sverige för att utbilda sig, men är tveksam. Han tycker nämligen att han byter ner sig till en sämre standard. Det är konstigt att tänka sig, men på sätt och vis sant. Vart får man lägenhet i Stockholm? Hur får man fast jobb i Sverige? Och det där att aldrig ha några pengar, fy fan, det är nog den största skillnaden jag har varit med om livet; att ha pengar och att inte ha det.

Norskarna skojar mycket om gjerrige svensker. Och vi har ju i regel mindre pengar än baggarna, de flesta av oss går på timmar. Jag har blivit tillfrågad en hel del om vad jag tyckt om det och det loppet nu de sista dagarna, under skid-VM, tydligen tog Sverige guld någon dag. När alla tyckt att det är konstigt att jag inte hänger med, så svarar jag sanningsenligt att jag har ju ingen tv. Då tror de att jag inte har råd med tv. Flera har velat hjälpa mig att skaffa en. Tillslut har jag börjat säga att om man har tv, då blir man tvungen att sitta där varje dag och hänga med, då kollar man plötsligt på massa program som man inte ens ville se, det har jag bara inte tid med. Förvånansvärt många har då hummat lite och hållit med. Att titta för mycket på tv verkar vara ett utbrett dåligt samvete.