kryssningen

Det är bara en dryg vecka kvar tills jag lämnar snösörjan här hemma för varmare breddgrader. Jojo, att kosta på sig en liten solsemester såhär, det förkortar vintern ordentligt. En riktig vitaminboost, få vila upp sig, komma bort, ladda batterierna, unna sig och allt vad det heter. Heldig-gris säger dom på jobbet. Det betyder liksom att man har tur.

Plötsligt är det massa folk som vill bonda med mig. Diskutera resande. Berätta om sina charterresor. Backpackers som hittat sig själva på sina fylleturer bland snygga brudar, exotiska växter och konstiga djur. Tro fan det.

Det är ingen som frågar varför jag ska åka. Jag har förklaringen på tungan hela tiden, kanske rädd att bli anklagad för att jag gör av med hela min årliga miljöutsläppskvot på bara en vecka, eller att jag bidrar till turismindustrins exploatering (ett av stoppen är i en stad på Haiti där bara turister får vara, den är stängd för invånarna. Alltså turism at its worst.). Men frågan kommer inte. Och det kanske är lika bra, för förklaringen är så knasig. Min kompis har råkat gå och bli professionell pokerspelare, och vunnit en veckas kryssningstur från Florida till Mexico och Haiti och tillbaka. Det är världens största båt och det är alltså en pokerresa. Han har vunnit för sig själv plus en, och jag, min heldiggris, får hänga med. Bekanta som hört denna förklaring har märkligt nog bara en fråga; Vad säger pojkvännen, L, om det här då? Ja, vad sa han när jag berättade? "Shit, vilken sjuk grej. Ja, gör det. Det är ju läskigt men du kommer nog ångra dig om du inte gör det." Ungefär så sa han.

Trög som jag är fattade jag inte vad det här handlade om. Kärnan i resonemanget är nämligen att han ska ta ställning till om han släpper iväg mig eller inte. Beslutet är hans att fatta. Kanske skulle min kompis frågat honom direkt, det är som en uppgörelse män emellan. Jag vet inte hur min roll borde ha spelats; skulle jag frågat om lov? Skulle jag inte ens ha övervägt saken? "Nej, jag har pojkvän, så jag kan inte". Jag har ju haft kompisen längre än jag haft pojkvännen, har det någon betydelse?
Även folk jag verkligen litar på har ställt den här hopplösa frågan. Det kanske är så att man inte ska resa bort utan sin pojkvän när man passerat en viss ålder? Eller ska man kanske inte ha kompisar?
Nej, jag fattar fortfarande inte. Det är ju inte som att jag ska hångla med min kompis, om det nu är det folk bekymrar sig så fasligt för. Det har jag ju pojkvän till.
De flesta verkar tillslut vilja ge L medalj för att jag ska åka bort; "ja, han är verkligen speciell" säger de och nickar allvarligt. Så jag kör på samma linje, nuförtiden när de frågar vad han tycker om det här, då säger jag bara: Vi är inte såna.
Det kanske de uppfattar som nån slags polygami, men det skiter jag i.

Det enda jag kände att jag behövde fråga L om, det var om han kommer att tycka sämre om mig för att jag gör det här. För att jag sällar mig till dem som reser, exploaterar, förstör. Han sa att det var ok, men jag är tveksam.