pengar och karlar

Idag "lånade jag ut" 400 spänn till en främmande man på centralen. Jag vet inte riktigt varför. Jag var inte på min vakt, jag kom inte ihåg att man måste säga "nej, nej, nej tack, nej jag har inte, nej jag kan inte" hela tiden när man är i centrum. Nån behövde hjälp och jag gav hjälp. Han var ihärdig och jag var redan trött och ledsen.
Vanligtvis gör jag inte så. För ett tag sen gav jag en tiggare en tjuga eller så och då började han berätta om sin sjuka mamma i Rumänien och ville ha en högre summa. Och jag sa att jag inte hade det, men det hade jag. Och det sticker liksom till lite i hjärtat när jag tänker på honom. Inte fan vet jag om han har en sjuk mamma i Rumänien eller inte. Det spelar heller ingen roll. Den som stoppar folk på gatan med en lång historia och ber om pengar behöver ju uppenbarligen pengarna. Och då kan dom väl få det. Jag är inte gift med mina pengar. Problemet är att mina pengar kommer inte räcka till alla de här människorna. Jag kan gå omkring och pytsa ut dom här och där men i längden blir det ju inte bättre nånstans för det. Man kan vara så fruktansvärt fattig i det här landet. Hundra kronor räcker knappt till nånting. Dom som har har väldigt mycket och dom som inte har, dom har fan ingenting. Jag kan inte lösa det.

Den här killen kom strax efter en annan som jag gett typ tjugo kronor. Däremellan kom det en som fick en cigg. Resten av turen (vi var för övrigt i stan mindre än en timme) kom jag iallafall ihåg den där ramsan med "nej nej" osv.
Han skulle ta sig till sjukhuset, killen, hursomhelst. Och hade mistat lommeboken. Och vi bytte nummer för han ville ge tillbaks pengarna så fort som möjligt, sätta in dom på mitt konto eller så. Men hans nummer funkar inte. Skitsamma. 400 är en tiondel av min månadshyra. Det är inte hela världen. Men jag hade kanske hellre i lugn och ro tänkt efter och lagt pengarna på nåt annat/nån annan än på olika män som springer omkring i stan och aldrig får ordning på sina liv. Oavsett om dom är skuldsatta eller arbetslösa eller narkomaner eller bara har mistat lommeboken. Det är märkligt att tiggare kan endera sitta med bara en kopp framför sig och visa upp sin misär och att de inte ens har mat för dagen, eller också mer köra på att de är som du och jag, att de egentligen har pengar och ett uppstyrt liv, det är bara just nu de inte har plånbok eller vad det nu är. Så endera ska man ge den som egentligen har, just för att den egentligen har. Eller precis tvärtom.

Ibland känns det som att alla mina pengar går till män. Det är killar omkring mig som har problem med ekonomin, det är killar som är mest ihärdiga av tiggarna på stan, det är killar som sitter i toppen på olika företag som äger butiker där jag handlar. Jag tänker på såna här märkningar av olika slag, krav och klimatsmart och sånt. Tänk om man skulle göra en feminist-separatistisk.