miljön

Såg ett ganska intressant avsnitt av Kobra häromdan, om Norge. Ett inslag handlade om en snubbe som gjort en jämförelse mellan olika små, nyrika oljestater. Några tecken man kunde känna igen var att alla hade nya skrytbyggen (se Operahuset i Oslo), alla hade en invandrad underklass som fick ta jobben de inhemska nyrika inte längre ville ha (se...ja, inte jag, jag har alldeles för bra jobb, men en del andra svenskar och en hel del polacker). Folk pratar ibland här om hur det var förr, när norrmännen kom till Sverige för att jobba, och svenskarna åkte till Norge för att shoppa, för det var så jädra billigt. Om tio år kommer oljan att börja sina i Norge. Får se hur det blir.
Just nu debatteras hur man ska göra med Norges sista oljefält, vid Lofoten. Det är väl lite risky att hämta den, så att säga. Miljöaktivisterna är emot, olja & gas-industrin är för. Läste också lite om att Norge ligger fett efter vad gäller klimatansvar. EU är sura. Norge måste sänka utsläppen. Och sådär.
Berättade själv för L igår att jag hade en liten tanke om att resa bort en helg. Bara en kort flygtur, bara på en timme är det, kanske till våren, eller senare. Han tog det ganska bra, men jag tror han kände att han förlorade sin sista bundsförvant. Vi flyger inte, nämligen. Om man t ex gör en Thailandsresa, så har man förbrukat hela sin årskvot i utsläpp. Då får man inte göra nånting mer på hela året, inte ens slänga sopor. Bäst att låta bli Thailandsresan då, kan man tänka.

Ser en sjukt bra serie förresten, "Der ingen skulle tru at nokon kunde bu", norsk tv-succè. Har den gått i Sverige? Det handlar om folk som bosatt sig på konstiga ställen, långt från civilisationen. De har lite andra ideal, och så vidare.
Titeln är för övrigt på nynorsk, har ni fattat det där med nynorsk och norsk bokmål? Inte riktigt jag heller. Ska berätta mer om det nästa gång.