trafiken igen.

Igår på bussen till jobbet var det en kvinna som armbågade mig rätt över käften. Inte så skönt, blev svullet och lite rött.
Det var förstås inte med flit. Hon blev ledsen och bad mycket om ursäkt.
Grejen är att vägen är så trasig så bussen liksom hoppar fram, och folk ramlar lite här och där. Det är ungefär en i veckan på min buss som faktiskt slår sig, och nu var det min tur.
När jag skulle hem på eftermiddagen var det stopp i trafiken igen. 37:an som jag brukar ta sista biten går vanligtvis var femte minut. Men nu var det stopp. Jag gick sista biten, tar väl en halvtimme-fyrtio minuter hem. När jag svängde runt ett hörn höll jag på att bli påkörd av fem bussar i en lång rad, de körde åt andra hållet då, och strax efter kom tre till. Ett stopp på en timme innebär att alla bussar kommer samtidigt när det äntligen löser upp sig. Alltså kör en proppfull och sju helt tomma bussar genom stan, fort som fan, för att komma i kapp förseningarna. Effektivt.
Mer om det senare.