'get me away from here im dying'

Nu är det inte bara Norge det är fel på, nu är det hela skiten. Det är en dålig dag. Jag har varit på för många internetforum, och så har jag umgåtts fel. Känner mig helt tom inombords.

Ibland låtsas jag att jag bor bara med min kille, inför folk som inte förstår kollektiv. Ibland har jag hört andra (såna som jag litar på) säga: "jaja, det är väl ok att ni bor flera, bara ni inte kallar det för kollektiv". Nähej. Nä, då får vi väl säga regnbågsfamilj istället, är det godkänt? Tänker jag, men jag säger inget. Man ska välja sina strider och så vidare.
Det blir mycket enklare om man säger att man är två. Alla andra vill nämligen bo två och två. Husen byggs efter det, till och med.

Och så rullar det på. Spela teater. Man biter ihop och håller käften när folk klagar på skatten. Man går in i ett annat rum när de klagar på invandrare. Man går inte i linne i vissa sammanhang för då syns håret (för mig är håret ett fint tecken på att jag duger som jag är, men det är inte alls det det signalerar till andra), då får man förklara varför man hatar alla killar. Man lyssnar på tjejer som klagar över sina onda ben och ryggar och sen ser man dem gå omkring i skor som lika gärna kunnat uppfunnits som tortyrredskap. Man lyssnar när snubbar berättar om backlashen vi har i jämställdhetspolitiken just nu, jo, den beror på att sjuttiotalsfeminismen gick för långt. För långt!? Blev vi alltför jämställda? Tog vi över? Jag fattar ingenting. Om något så gick den kanske lite för snabbt, eftersom folk uppenbarligen var för tröga för att hänga med.
Man hör tjejer prata om att de ska skjuta upp mensen. Att de samtidigt pissar ut hormoner som utrotar arter i våra vattendrag ,det säger de inget om. Nej, det är väl jag som är konstig som använder kondom (den bästa uppfinningen efter hjulet), det är ju så osexigt, och så är det visst synd om killarna då, killar är nämligen rädda för kondomer. Bättre att trycka i sig hormoner och förorena världshaven på samma gång, och så blir killarna så glada.
Och så det här med grönsakerna. Hur kan jag äta så mycket grönsaker? När det finns så mycket gott dött och plastförpackat i mataffärerna. Det är så man går och längtar efter mer död mat, koagulerat blod, hormonpreparerat och förkryddat, så vi inte ska känna stanken.

Jag är trött på att förklara mig. Det är ju nästan alltid jag som har rätt, märks inte det?

En klok människa sa till mig häromdan att han inte är folkskygg, snarare folkilsk, och ja, man blir ju det, folk blir ju värre för varje dag om ni frågar mig.

Ja. Jag hatar folk. Jag tycker inte att de gör sitt bästa. Varken för sig själva, för mig eller för den här stackars planeten. Jag tycker faktiskt inte att de verkar göra nånting alls.

Men det finns ett ljus i tunneln. Det finns en plan, en flyktplan, kan man säga. Det ska bara vara jag, du, dom där andra, om dom vill, och så böckerna. Och sen inga mer tidningsrubriker, ingen reklam, inget Idol eller jävla Fångarna på fortet som tydligen har återuppstått, inget kungabröllop som alla ändå skiter i, inga mer masspsykoser, ingen Iphone4 (som jag för övrigt trodde vi skulle bojkotta tillsammans, är det ingen mer som gör det? Var det ingen som såg på nyheterna hur det går till i de där fabrikerna? Hur kan man alls sova på nätterna om man äger en sån?), inga snabbmatsrestauranger, inga rasister. Det räcker nu.